Bestyren med miniatyren

DET GÅR INTE fort det här, fastän det är så smått. Det är inte så lätt med miniatyrer. Små förändringar ger stort utslag och litet fel blir stort (fast litet). Allt syns. Och det är dessutom svårt att modellera på ett ställe och att samtidigt undvika att deformerar ett annat. Och synskärpa är väl; sisådär. Men det är en rogivande syssla och man får inte bortse från den terapeutiska nyttan. Jag sitter heller inte vid så långa stunder i taget. Det här får bli under pauser då och då.

n01

Frisyren är fortfarande ett olöst problem. Jag vill undvika en smal hals eftersom det då blir en ömtålig del, där håret kan ge mer material som förstärkning. Men å andra sidan tycker jag att kort frisyr och den bara halsen skulle passa fint i det här fallet.

n02

Problemen som kommer framöver, när jag ska göra gjutformen, tänker jag just nu bara så där lite lagom på. Jag har ännu möjligheter att påverka processen genom att göra originalet så formvänligt jag kan. Öglan som bildas under figurens vänstra ben innebär förstås besvär, men benet måste vara så. Det tekniska ska väl lösas på något sätt!

Redaktören

Redaktören

Det här inlägget postades i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 svar på Bestyren med miniatyren

  1. Redaktören skriver:

    Sisådär 14-15 cm (uträtad). Ja när jag håller på med den känns det smått och pilligt. Tålamodsprövande. ;)

  2. Musikanta skriver:

    Hur stor är miniatyren ungefär – från huvud till fot? Liten är den i alla fall, det ser jag i förhållande till dina ifngrar.
    Ingrid

Kommentarer inaktiverade.