Musiksalongen: балалайка

JAG HADE EN BALALAJKA. Jag sörjer den. Dess öde, eller rättare; blotta tanken på dess öde, färgar mina kinder med skammens djupa purpurfärg. Den finns ej mer, men minnet finns och saknaden äter var dag min själ, så som masken förtär äpplets inre.
En bra balalajka är ofta inte ett överdrivet kostbart instrument. Ibland skulle jag ha råd att köpa en och sedan fortsätta mina övningar – ja, så där som om ingenting hade hänt. Men tiden, som inte är allas vår vän, säger: ”Ser du, nu är det för sent.”
Synd! Jag tog nog nästan livet av mina stackars närmaste med den här söta valsen (nedan) innan jag kunde den något sånär. Tre strängar, varav två stämda lika, det kändes liksom i min nivå. Lagom för mitt ”husbehovsmusicerande”. Jo absolut! Min familj må ha plågats medan jag övade in stycket, men till sist satt det. Något sånär. Och i och med det blev väl terrorn mot familjen tyvärr än värre antar jag. (Det var länge sen, jag minns inte så noga.)

Denne unge musikant demonstrerar hur den ska låta:

Självklart bedrar man sig – som alltid. Det var balalajkavirtuoser som förledde mig med instrumentets melankoliskt korta, runda toner, dallrande elegiska tremolon och pigga löpningar på den udda strängen. Och har man sett en del ryska filmer och inte varit immun, så: De vida stäpperna med de ändlösa vägarna, den väldiga Volga, taigan, mörkgröna skogar, vitrandiga av unga björkstammar. Och i Dachan; hänger björnskinnet mot stockväggen i storstugan, eld i spisen och samovaren mitt på bordet.* Klart att jag skulle ha instrumentet och lära mig spela på det.

Det är virtuoserna som också får mig att inse det hopplösa nu: ”Det är för sent.” Här är en annan av dem, Элина Карохина:

Sent, kanske. Men å andra sidan; jag har inte beställt träfrack ännu. Så det vete Fagerlund om inte en del av nästa feta lön ska gå till en ny balalajka?

*Jovisst, du har förstås rätt! En flaska vodka stod nog också på det där bordet. Mellan saltgurkan och det grova brödet tror jag.

Det här inlägget postades i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Musiksalongen: балалайка

  1. Redaktören skriver:

    Nej teoretiskt är det väl inte försent. Men jag har ju så många andra instrument, som jag sällan spelar (/övar) på.
    Ibland kan jag identifiera melodier genom att se på noterna, men då får de inte vara för svåra. Ja du har ju unga musikaliska förmågor som kommer på rad. Jag förväntar mig att du postar lite ensemblespel snart. ;)
    Ronny

  2. Musikanta skriver:

    Det är aldrig försent att lära sig något. T.ex. språk var det en forskare som kommit fram till, hörde jag på Ekot för några dagar sen. Måste ju gälla även för balalajkaspelande. I synnerhet som du spelat tidigare. Du har ju rört på fingrarna nästan varje dag sen dess också. Köp en balalajka, det har du råd med. (Brukar Kent säga till mig, vi gör ju inte av med så mycket nu för tiden. ) Det var en liten söt vals. Det är roligt att man kan höra den bara genom att läsa noterna. (Trots att jag är så gammal, haha.) Nu ska jag lyssna till den lille killen också som omväxling till de egna barnbarnen.
    Ingrid

Kommentarer inaktiverade.