”Face of God” – ett senkommet tyckande

Jag skulle ha skrivit om Vandalorums utställning ”Face of God” tidigare, medan den pågick. Nu är exposén över den gåtfulla, så gott som helt bortglömda möbelsnickaren, formgivaren och entomologen, Milka Havel (1571-1631) nedplockad. Men först nu hade jag fått tid att läsa mitt exemplar av den essäsamling som publicerades som en del av utställningen. Därför kommer också inlägget först nu:

Milka Havel. Okänd konstnär. Bild ur boken.

DEN HÄR UTSTÄLLNINGEN är ett av de mest, för att inte säga det mest lyckade drag som konst- och designmuséet Vandalorum producerat. Man nappade på idén redan på konceptstadiet och det visade sig vara genialt. Jag kan väl säga att ju mer jag förstod vad den här utställningen handlade om, desto mer blev jag lurad; precis som alla andra. Men jag blev inte ett dugg irriterad över att ha blivit dragen vid näsan. Tvärt om. När jag nu läser boken inser jag ännu mer vilket läckert projekt det varit.

 

 

 

 

 

Det är många inblandade specialister i pusslandet, rekonstruktionen och skapandet av den här visuella presentationen av Milka Havel och hennes livsverk. Inte minst den imponerande arsenalen av instrument för hennes forskning; vackra och tydligen effektiva avlyssningsapparaturer för avlyssning av insekter, är minutiöst återskapade efter Milka Havels skisser och anteckningar.

Lyssningsstation. Bild från boken.

Denna tjeckiskas gärning inom entomologin och specifikt hennes forskning om binas kommunikation, var både omfattande och så betydelsefull att den satte spår i den vetenskapliga historien, trots det faktum att hon som kvinna var utestängd från den tidens fakultativa kollegium. Även hennes konstnärliga potentialer framstår som unika. Som dotter till en möbelsnickare utvecklade hon också så småningom sin egenart inom formgivning – av någon historieskrivare beskriven som verkstads-barock. Ja, Milka Havels gåtfullt fragmentariska avtryck i den vetenskapliga och konstnärliga historien är av sådan dignitet att om hon nu inte existerat, påvisar den här utställningen tydligt att hon faktiskt borde ha funnits. Och just den tesen tycker jag var den här vackra utställningens bärande grund.

Utställningens titel, ”Face of God” är också titeln på Milka Havels texter om sin forskning. Hon önskade att ur de kaos av insektsljud som hon avlyssnade via sina ”förstärkare”, kunna skönja mönster och ordning – ja rent av få en strukturerad audiell bild av Guds ansikte genom de trattar och kåpor av valnötsträ och koppar som amplifierade den lilla världens alla ljud och läten. ”Face of God”. Jag kan undra lite över varför man valde engelskan och inte tjeckiska eller latin som hon också behärskade. Engelskan var väl ännu inte så allmänt vedertagen på den tiden.
Det ligger i och för sig inget nytt i att ”skapa och dokumentera” fiktiva personer, men det här projektet var så målfokuserat och konsekvent genomfört att det ändå blev ett enastående lyckokast, både för projektgruppen och alla dess hantverkare, som för Vandalorum, som stödde och visade upp resultatet. Milka Havel kommer hädanefter alltid att finnas i mitt medvetande.


Det här inlägget postades i 3-dimensionellt, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.