Fusklapp

MINA MUSIKSTUDIER är ett icke tidsbegränsat projekt. Det får ta hur lång tid som helst och med tanke på att gamla hundar har svårare med inlärningen så lär det bli en utdragen process. Men som jag nämnt tidigare handlar det här bara om ren lek och kravlös förnöjelse. Jag struntar i fitness, yoga och annat som man ska må bra av – jag spelar balalajka! Jag tror att den goda effekten i stort sett kan vara likvärdig. (När jag inte är igång vid ritbordet förstås, för det är också välgörande.)

Jag behöver en fusklapp för att hitta tonerna, så jag har gjort ett eget diagram över var jag ska trycka ner fingrarna. De grå fälten är förstås halvtonerna. Dessa får jag hålla reda på själv. Och det går faktiskt redan lite fortare att hitta rätt. Men en oktav upp på greppbrädan börjar det bli trängre mellan banden och hur jag ska få ner fingrarna när utrymmet blir ännu smalare vet jag inte. Men att hållas i det registret är heller inte aktuellt. Inte ännu.


Det här inlägget postades i Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Fusklapp

  1. Redaktören skriver:

    Ja, i början får de flesta de besvären. De går över. Numera känner jag ingenting, men så har jag aldrig varit utan stränginstrument heller. Ja, jag har nog sett ditt barnbarn spela. Hoppas han tycker det är så roligt så att han aldrig slutar. Mina egna ambitioner är inte särskilt höga. Det är bara på lek. Men fusklappen behövs inte längre hela tiden.

  2. Musikanta skriver:

    Försökte lära mig spela gitarr en gång i tiden, men gav upp när jag fick ont i fingrarna. Dessutom var jag ju avsevärt bättre på piano. Nu spelar i alla fall Casimir – barnbarnet – gitarr med den äran. Utan fusklapp. Men jag är imponerad av att du har tagit upp spelandet igen – även med fusklapp. Kanske man får höra någon liten snutt någon gång på bloggen?
    Ingrid

Kommentarer inaktiverade.