En reminiscens

”DET VAR VÄL här hon bodde? Storgatan, högst upp fast på baksidan. Ruggigt kall på vintrarna och kvalmigt varm under sommaren. Jag minns bara att det var en mörk och trång liten etta, fast ganska trivsam ändå. Hon gjorde den trivsam. Och hon hade fönster mot vattnet och skutorna. Fast det var litet och satt högt upp och fungerade väl mest som ljusinsläpp. Det var nog bara från sin plats vid köksbordet hon kunde få utsikt över det lilla hamnområdet.

Som jag minns det var trapptornet smalt och brant och sista stegen blev dunkla eftersom fönstergluggarna tog slut där nedanför. Hennes namn stod på dörren, på en textad fasttejpad lapp. I våningarna nedanför var dörrarna avsedda för hembiträdena och buden. Till Gerd kom ingendera. Hon skötte sig själv och till henne kom inga bud – alltså, förutom jag då.

 

 

Till höger om ytterdörren låg köket. Nästan rakt fram, det trånga badrummet, som hon också använde som mörkrum. Till vänster ledde en kort trappa upp till rummet, man skulle nästan kunna kalla hennes hem ”etagevåning”. Rummet var en oregelbunden hexagon med soffgrupp, skrivbord, bokhylla och en egenhändigt byggd ”ridå” i ena änden. Ett draperi skylde den delen av rummet. Hennes sovalkov? Det blev inte uppenbarat. Hade hon inte haft skorstensstocken genom lyan, hade hon fått mer plats. Men den var trivsam, som sagt.” [Anders B.]

-Ni har inte hittat några foton av mig, möjligen?
-Inte ännu. Var ni modell?
-Inte modell precis, men hon plåtade ju lite…


Det här inlägget postades i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En reminiscens

  1. Redaktören skriver:

    Färdig bok!? (Jag som kämpar med att komma igång.) :D

  2. kristina bergqvist skriver:

    nu har du väckt min nyfikenhet ordentligt…ser fram emot den färdiga boken…
    Isberg Förlag i Hestra kanske är nåt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *