Vid stilla vatten

EN NÄRSTÅENDE FOTOGRAF skickade den här fotografiska bilden som visar den gamle Redaktören med sin dotterson vid den lilla sjö som vi har i närheten. En stilla göl, gömd bakom trädridåer (fast här är det vår ännu och löven har mer att växa). Lagom varmt för ett angenämt och någorlunda givande fiske i alla fall. (Fast mörten nappar väl alltid?)

Foto: M. Piedoie

Mete. Det är fint det. Jag hade ingen morfar som tog mig och metspö med till sjön. Min bror gjorde det. Han var fyra år äldre och kunde allt: hur man trär kroken genom en ringlande mask till exempel. ”De känner ingenting!” Eller effektivaste sättet att nacka en abborre. Till mört duger brödkulor gott, och bara man får se att det fungerat, får fisken gärna komma tillbaka till friheten igen. Min dotterson är nog lite yngre på bilden än jag var då, men jag tror nog ändå att han också fick hålla i spöet.


Det här inlägget postades i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.