Mer ur textarkivet

Från 1997 är också denna ”kompakta monolog” som, liksom den lilla novellen ”Maritimt besök”  från -98 uppstod innan den globala uppvärmningen blev allmänt diskuterad och accepterad som miljöproblem. (Om den nu blivit det?) Med det gör jag dock inga anspråk på att vara synsk. Och inga andra anspråk heller för den delen. (Red.s anm.)

ETT GLAS VATTEN

– Förlåt, skulle jag kunna få be om ett glas vatten? Ja det är inte min mening att störa eller att vålla besvär men om det inte är alldeles för mycket olägenhet för er skulle jag sätta stort värde på ett glas vatten just nu. Det är förskräckligt vilken värme och jag är faktiskt väldigt törstig. Förresten kan jag diska glaset själv efteråt så spar ni er det besväret. Jag är inte en person som vill ställa till med omak för andra, men när jag gick förbi ute på gatan och fick se er sitta här på altanen med er tidning, tänkte jag att jag skulle be om ett härligt glas vatten. Jag kan inte minnas att vi haft en sån här hetta förut, rena bakugnen! Har ni märkt att det är nästan lika varmt på nätterna? Jag sover så dåligt i värmen, gör ni det också? En del kanske inte besväras men jag är nog av en svalare typ tror jag. Jag svettas kopiöst – ser ni? Den här skjortan har jag bara burit i ett par timmar och den är redan våt. Och se som den ser ut. Visserligen var den billig men nog ska väl färgerna sitta bättre än så här? Titta bara, rutorna har satt sig på mig istället! Min bror köpte en gång en skjorta på extrapris. Första gången han tvättade den… han är ungkarl som jag, så tvättade han ur alla färgerna. Puts väck i maskinen! Svagt rosafläckig var den nog för han tänkte att han skulle färga om den. Det mest färgiga han hade hemma var en burk rödbetor som han körde skjortan med, spad och allt, men Gusigförbarme, så varmt det är! Se här! Gummisulorna smälter nästan fast. Jag måste nog trampa lite hela tiden, annars drar jag väl med mig altanbräderna när jag går! När han öppnade tvättmaskinen efter sista sköljningen och tog ut skjorta var den så in i helvete vit.
Har ni förresten tänkt på var vattnet tar vägen i kroppen på oss? Jag har säkert druckit över två liter vatten idag och är törstig igen! – Det är inte nådigt så varmt, och knappt middagstid – eller? Men, titta på min klocka, det har minsann blivit kondens innanför glaset, jag kan inte se urtavlan! Nå, det var ingen dyr klocka , men ändå. Jag hade en gång en klocka som skulle vara vattentät ner till fyrtio meters djup. Jag tänkte testa men det var så kallt i vattnet så jag brydde mig inte om det. Förresten är det väl ganska mörkt nere på fyrtio meter? Jag kanske ändå inte skulle sett om den läckte eller ej. Det var en dam som svimmade i snabbköpet här om dagen, värmeslag, säkert. I den här hettan är det nog bättre att jobba i kylrummet. En vän till mig arbetade i ett kyllager. En lördageftermiddag råkade han utan att märka det, backa på termostaten med trucken. Gick så hem och firade helg med frugan och på måndagmorgon när han kom till jobbet igen flöt lagret i smältvatten och det luktade redan för jävligt. Nej värmen kan ställa till! Jag tror att det bara är flugorna som trivs med vädret. Det är ovanligt mycket flugor, har ni lagt märke till det? De blanka, gröna tycker jag är värst. Jag minns inte om min klocka var självlysande, jag tror inte det. Jag har hört att gamla löper större risk att få hjärtkrångel eller nåt, när det är så här förbaskat varmt. Jag är ju inte direkt lastgammal, så för mig är det nog ingen fara men det skadar inte att vara lite försiktig ändå. Ni gör klokt i att hålla Er i skuggan under altantaket, för här steker det, vill jag lova. Man kan leva ganska länge utan mat, men se vatten, det är nödvändigt. Hela vår organism är uppbyggd på vatten kan man säga och det märks när man svettats bort halva sig själv under ett par timmar. Jag hörde om en man som slog ihjäl föraren på en bryggarbil här om veckan. Jag vet inte om det är sant men det är hemskt i alla fall. Värmen gör folk galna. Själv dricker jag inte öl, gör ni? Nej, vatten, bara rent vatten, det är den bästa drycken, för människor, djur och växter.
Era pioner är verkligen praktfulla. Så frodiga och friska, och blommorna sen! Jag tror aldrig jag sett så stora pioner. Det syns att de fått vatten. Ni måste vara flink med växter. Min far tyckte också om blommor. Han arbetade och sparade och lyckades till slut köpa sig en jordplätt ett gott stycke utanför stan. Men där var alldeles för torrt, där växte ingenting. Nej, det var länge sen det regnade nu och inte lär det börja heller i det närmaste. Det finns en sorts padda, har jag hört som gräver ner sig i dyn i Afrika när det börjar torka till sig. Sen blir marken torr och hård som cement men djupt därnere ligger paddan och sover. Fan vet hur länge den ligger där nere, men rubbet av floran och faunan uppe på ytan kolar av i alla fall och när regnet till slut kommer tillbaka efter ett par år och jorden mjukas upp, kryper den lille rackaren upp, gäspar, ser sig omkring och börjar sin dag med en dusch i regnet. Ja, det är fantastiskt som det är inrättat här på jorden. Kanske borde man göra som paddan i Afrika. Titta! Nu står solen i zenit – jag har knappt någon skugga. Jag hade en hatt för länge sen, men den blåste av mig och jag har inte hittat den igen. Det är därför jag har den här näsduken på skulten. Den är inte särskilt klädsam men man måste ju ha något på toppen, annars kokar väl hjärnan bort direkt. En släkting till mig sålde hattar. Det var på den tiden halmhattar var i ropet. Han hade fått in ett parti just som han höll på att renovera butiken. Han hade ingenstans att göra av dem, så han hyrde plats i ett skjul hos en farmare en bit bort medan han fortsatte ombyggnaden. Han visste inte att i den andra halvan av skjulet bodde tjugo getter. Det blev inga hattar kvar, och två eller tre getter åt dessutom ihjäl sig. Det var väl ingen vidare kost kan jag tänka.
Jag erbjöd mig aldrig att hugga ved som gentjänst för ett eventuellt glas vatten, för jag tänker att det är väl knappast någon idé. Annars är jag öppen för förslag. Jag har inte haft en tanke på att tigga till mig något för intet. Ånej, det lärde far och mor oss barn, från krypåldern – att man måste göra rätt för sig. Jag kunde kanske vattna pionerna och gräsmattan så slipper ni gå ut i solhettan. Nej sitt ni kvar i stolen bara och låt mig ta hand om vattningen! Det ser så bekvämt ut där i skuggan. Läs färdigt tidningen bara. Jag ser att vädret fått feta rubriker idag också. Det finns kanske inte så mycket annat att skriva om längre. Och det händer väl inte så mycket när det är så här förskräckligt varmt – ingen orkar ställa till med något? Förbannat med flugor! Är det kanske flugår? Ni har flera stycken uppe på mössan. Vill ni att jag viftar bort dem? Det är knappt lönt, de kommer igen. Konstigt, förresten! Så förskräckligt mycket flugor! Och lukten. Har ni märkt en ovanlig lukt? Den ligger över hela stan. Jag tänkte jag skulle fråga om det men jag har inte mött någon på hela förmiddagen. Inte sett till någon överhuvudtaget. Ni är faktiskt den förste som jag talar med idag. Ja, egentligen är jag inte så pratsam av mig – jag tänker mest. Men snälla ni, nu går det väl för långt! Ni är ju snart helt täckt av flugor. Får jag låna tidningen så ska jag minsann ge de små kräken en omgång.
Men, kära nån! Ni ser inte riktigt frisk ut..!


Det här inlägget postades i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

1 svar på Mer ur textarkivet

  1. Sven skriver:

    Ronny!
    Den här karaktären är bara för överljuvlig. Pratgladare kan väl ingen vara. Jag skrattar fortfarande. Den måste du ta vidare på fler äventyr.

Kommentarer inaktiverade.