Läsning i Coronatid

En viss distansering från medmänniskor brukar ingå i min vanliga livsföring. Men nu när ’isolering’, av begripliga skäl, är påbjudet kan ibland avsaknaden av umgänge bli lite tråkigt och irriterande. Då är det tur att det finns böcker!

NOG FÖR ATT jag själv brukar kunna hitta min litteratur, men det är ändå en förmån att ha en ”lektör”, med den rätta känslan för vad jag uppskattar att läsa och som ger mig boktips. Min dotter har just den känslan. Förr eller senare kanske jag hade hittat Agota Kristof själv i bibliotekshyllan, men jag kunde också ha fortsatt att missa författaren och boken. Nu fick jag alltså tipset.
Det här är absolut en av de märkligaste romaner jag läst och en som jag omöjligt kunde lägga ifrån mig för några längre pauser. Jag blir förvirrad och när jag har avslutat boken är jag fortfarande bortkollrad. Vilket är sant – vilket är inte? Och är lögnen egentligen lögn?
Det är en trilogi, men med tätt förbundna delar även om de inbördes skiljer sig åt. Tidsskede och plats är historiskt bekanta även om ingetdera anges. Sedan vore det ett missgrepp att närmare försöka beskriva romanen här. Den förtjänar verkligen att den bli din egen upplevelse!

 


Det här inlägget postades i Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *