Med all rätt

FÖR LÄNGE SEDAN, när molnen var berg av bomull; mjuka, luddiga och lika varma som sommardagarna – då drömde jag om att flyga.

Att sväva på egna vingar, upp till dem, över dem och sedan dyka rakt ner i molnbolstren. Sitta vid kanten, ropa och vinka ner till mamma. Sedan flyga igen. Så lätta var mina tankar då, för länge sedan.

Nu är jag nöjd med att gå här på jorden och det är högst motvilligt jag sätter mig i en flygmaskin, de gånger jag ändå gör det. Vilken misskalkylering, vilket övermod, att tro att man kan få över 80 ton av metall, taxfreepåsar och mänskligt kött att sväva! Vråken skrattar åt oss. Och med all rätt.


Det här inlägget postades i Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 svar på Med all rätt

  1. Redaktören skriver:

    Molnen och fågeln – de satte igång mina funderingar kring aviation.

  2. Sven skriver:

    Vilka vackra högtflygande tankar

Kommentarer inaktiverade.