Dobro utro

JAG BEFINNER MIG i ett främmande land, det är tidig morgon, nästan ännu natt. Att jag dröjt kvar i staden så länge är en dumhet och en stor risk – alla andra är redan evakuerade. Det skedde snabbt och effektivt med myndigheternas organisation och med militär uppbackning. Vartenda hus och varenda lägenhet är tömd på sina invånare. Vartenda fordon med hjul har lastats med människor och deras tillhörigheter och farit iväg. Strömmen av flyende stadsinnevånare avtog under förnatten. De flesta reste redan under aftonen och kvällen och larmet byttes alltmer mot tystnad. Nu är staden fullständigt öde, husen livlösa skal och de uppkörda gatorna som tomma, dystra kanaler. Det kyliga gryningsljuset möter en gravlik stillhet. Jag ska också, så fort jag kan, ta mig härifrån.

Ändå är jag inte helt ensam. Jag möter en ung kvinna när jag stiger ut på den leriga gatan. Hon är just i färd med att fara i väg på sin brors gamla tävlingscykel. Varken brodern eller någon annan i familjen finns längre kvar att bestrida hennes anspråk på den. De är borta och innan det blir försent även för henne, ger hon sig av.
Jag själv kommer just ut genom porten till mitt hus. När vi möts säger hon ett skyggt ”dobro utro” och går förbi mig. Hon drar upp ylleklänningen såpass att hon kan gränsla cykeln och trampar iväg med en nödtorftigt packad ränsel på ryggen. Jag ser efter henne medan hon fjärmar sig längs det som nyligen var stadsdelens livliga huvudstråk. Den gamla cykeln saknar båda bromswirarna, så jag funderar på hur hon ska klara att få stopp på den. Men samtidigt inser jag att hon inte har för avsikt att stanna – inte på många, många mil.

"Flicka med cykel". Aron Wiesenfeld

Jag blev helt tagen av den här målningen – jag har inte sett någon tillnärmelsevis lika engagerande bild på länge. Att min historia kring den stämmer överens med konstnärens är knappast troligt, men det är i alla fall vad ”Flicka med cykel” berättar för mig. Och mycket mer!
Aron Wiesenfeld som målat denna suggestiva bild, är en amerikansk konstnär, född 1972 i Washington, DC. Jag har haft lyckan att stöta på hans säregna måleri och teckningskonst på nätet (det är ju en fantastisk tid vi lever i!) Besök konstnärens hemsida på: www.aronwiesenfeld.com. Kom sen inte och påstå att hans bilder lämnar dig oberörd!

Redaktören

Det här inlägget postades i Okategoriserade, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *