FORMATET HAR BETYDELSE, i alla fall för mig. Jag väljer en stående bildorientering i nio fall av tio (dvs. egna, ickebeställda bilder). Varför? Vet inte. Det bara känns som mitt format antar jag. Det spänner från marken till himlen(?) eller så är det något annat som gör att jag trivs med den högresta rutan. De senaste bilderna har dock blivit en kompromiss: Kvadraten. Det formatet har jag inte ägnat mig så mycket åt. Ändå är det ganska vanligt.
Att överhuvudtaget arbeta inom en ruta, passar mitt kynne. Ofta börjar jag med att rita upp ”ramen”. Att begränsa utrymmet stimulerar till att utnyttja det på bästa sätt. Den här bilden och de föregående är 114 x 114 mm. Såna små ytor är också bekväma att jobba med – med armbågen i bordet och hakan stödd i handflatan.
För övrigt har jag inga särskilda planer med den här serien. Jag tycker den har fått lite ”julfärger” över sig. Ska det bli en adventskalender? Nej det tror jag väl ändå inte!

Redaktören
Man vet aldrig riktigt vad nästa ruta ska fyllas av. Det är det som är så spännande med teckning och målning.
Ljuvlig bild. Jag tror ändå att hon får ihop det med den lille prinsen. De verkar båda lika ensamma…
Ingrid