”Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor, nu surrar bin och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom trädens höga kronor…”
RESTEN AV VERSEN i Olle Adolphsons ”Trubbel” passar inte in i min verklighet, för här i trädgården där jag står och ser ut över ängen, är varken visset, mörkt eller kallt. Nej här bidar klematis, ros och pion, aklejor och alla de andra, för mig okända sorterna på att slå ut i kaskader av färger. Jag ska presentera mitt ”Eden” då. Den är förstås min frus verk, helt och hållet, men jag smyger ut på en runda, gärna på kvällen och njuter av allt hennes arbete.
Så fick vi sommar ändå och all den här frodiga grönskan, doften av växtlighet och fågelsången känns som en fin belöning för den kalla, mörka vinterns alla umbäranden. Det är ett privilegium att kunna gå ut i en sval, inte kall, kväll och dra in härligheten i djupa andetag.
Redaktören
