Från hylla Hce: J

rjbokDEN BOK SOM jag avslutade i natt är en av Roy Jacobsens, kanske inte allra bästa, men en av de intressantaste – i så måtto att den är en ”släktkrönika” som spänner över en tid jag själv har referenser ifrån och kan överblicka. Den har visserligen ett norskt perspektiv, men skillnaderna är inte så stora.  Berättelsen börjar i 1930-tal och kärnan är Marta, ett av tre syskon i en fiskebondes familj i hård, fattig nordnorsk miljö. Det är ett tema som som för övrigt återkommer i senare verk av författaren.
….Marta skickas som 14-åring till Oslo för att ta tjänst, för så gjorde man med flickorna. Kriget och och ockupationen kommer och finns med, men mer som ytterligare en av de många saker hon måste lära sig hantera och förhålla sig till:
För, såsom freden och livet förr på sätt och vis tillhörde dem med språk och makt och pengar och ”uppfostrade barn”, så gör också kriget det. ”Fosterlandskärlek” är något som Marta upptäcker först nu, hon har ingenting att tacka fosterlandet för, hon har ingenting att hata det för heller, det är bara en plats där hon bor.

I andra delen av krönikan tas berättandet över av ”Rogern”, den yngste av Martas tre söner. 50-tal, folkskola och uppväxt i en av Oslos nya förorter. Här är mina egna paralleller och referenser många förstås och författaren skildrar tidsskedena så som jag känner igen dem. Roy Jacobsen skriver väl och kan ge berättelsens personer och miljöer både färg och trovärdighet. Det låder ett gott mått av ”präktighet” över verkets kärnfamilj och det kan bli en aning för mycket ”feel-good”, men inte så mycket att det förtar värdet. Författarens excellenta humor förhöjer också läsupplevelsen. Boken kom ut 1991.

Redaktören

Redaktören

Det här inlägget postades i Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.