Korkat, men sånt roar mig.

NÄR JAG RUMSTERAR i datorns bibliotek och mappar inser jag att jag också skulle vilja få tid och tomt bord till en del oavslutade ’opus’. Inte till allt ofärdigt jag hittar, men en del idéer tycker jag i grund och botten är rätt bra och skulle kunna fullbordas. Bland annat var jag ju igång med det här ”skuggspelet”, det som skulle beskriva mänsklighetens allra första fridfulla dagar, enligt gamla annaler. Jag har berättat om det tidigare.
Tusch på vitt papper och tuschlavyrer som bakgrund, fågelkvitter som beledsagar skuggspelet som arbetas fram med tuschpensel, scanner och PhotoShop. Och så ett alldeles utmärkt redigeringsprogram som dessvärre följde med föregående dator till datorers saliga ängder. Jag har försökt att köpa programmet (den redigerare som jag arbetat med var en installation av sonen för flera år sedan, och mjukvarans vägar till min dator vill jag inte veta). Nu har jag försökt köpa programmet, men det låter sig dessvärre inte göras så enkelt som genom att klicka i formulär och ta fram kortet. Ett utmärkt dataprogram, men en usel hemsida. Faktiskt. Kanske lyckas det vid min nästa kontakt?

Så här långt kom jag alltså:

Det här är bara ett prov – en test på de delar jag hann med att teckna och pussla ihop. Förutom fågelkvittret i bakgrunden hade jag planer på att investera i en Jim Beam, för att efter ett par glas få det rätta avspända tonläget på rösten som en narrator, som det heter numera, ska ha. Till den här provsnutten hann jag bara med att tugga lite knäckebröd i mikrofonen. Får jag tid över och lyckas få programmet (andra redigerare jag provat är inte alls lika bra för mitt arbetssätt) ska jag kanske slutföra idén. Även om den i min vanliga stil är korkad, så har jag ju ganska roligt med sånt här! Efter jul får jag kanske lite mer tid till förfogande?