På tu man hand

MÖTET ÄR PLANLAGT och noga förberett när gästen kommer till annexet. Innanför residensets murar är det praktiskt taget folktomt. Vesiren med sin militära stab är annorstädes å tjänstens vägnar och personalen har tillåtits att dra sig tillbaka för natten. Alla utom en: Värdinnans favoritslav. Och nu står han i alkoven, tillkallad i senan kväll. Vilka hennes avsikter är kan nog anas, men vi vet ännu inte hur det ska gå. (Inte ens jag själv.)


 

Det här inlägget postades i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 svar på På tu man hand

  1. Redaktören skriver:

    Tack Ingrid!
    Nej någon handling kan inte vara lätt att urskilja, utan den tillhörande texten – och när jag dessutom hoppas fram och tillbaka på tidslinjen. Berättelsen är hämtat från en mycket välkänd gammal urkund, men det här blir min egen version av episoden. Några ledtrådar har jag nog lagt ut, men annars är det nog bara att vänta och se. Nu har jag hållit på i ett år. Det tar nog ett till. ;)
    Flanellograf, ja. Ordet har varit borta ur min värld i runt 60 år, men dök upp i minnet igen under mina senaste projekt. Jag tycker termen känns passande till mitt arbetssätt och till bildernas karaktär, även om jag också använder digital teknik.
    Hälsar redaktör’n

  2. Musikanta skriver:

    Nu har jag läst igenom alla inlägg du skrivit om ditt nya projekt. Bilderna är bara så makalöst underbara. Handlingen hänger jag däremot inte med i helt. Men det kanske löser sig med tiden :-). Kul att du berättade om din mammas flanellograf. En sådan har jag också använt en del.
    Ingrid

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.