Pärlan

DET HAR GÅTT väldigt trögt med skapandet den senaste tiden. Lusten till papper och penna är så gott som borta: Vill inte, kan inte. Behöver inte.
Ändå saknar jag då och då den känsla av välbefinnande som det ändå ger att ’producera’ något. Så för ett par veckor sedan, inspirerad av en tids bläddrandet i gamla inkunabler efter illustrationer, tryckta som träsnitt, provade jag själv igen* med den här scenen.
Naturligtvis blev det en bild som saknar mening och betydelse, annat än: En finner pärlan – en annan vill ha den. En slags relationsanalys igen, alltså.

*I det här Magazinet har tidigare försök förevisats.


Det här inlägget postades i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

4 svar på Pärlan

  1. Redaktören skriver:

    Tack Ingrid. Jag vet inte om det finns någon fortsättning – i så fall känner inte jag till den; ännu. En ung dam av god familj och en betydligt enklare man nere ifrån hamnkvarteren, fiskare kanske, även om dräkten är missledande. Han har funnit en fantastisk pärla – hon vill gärna ha den. Det blir nog något slags köpslående, alltså. Och ett sånt kan ju utvecklas och invecklas hur mycket som helst. ;)
    Red.

  2. Musikanta skriver:

    Underbart! Ser också fram mot fortsättningen!
    Ingrid

  3. Redaktören skriver:

    Alltid så positiv till mina bilder. Fast det blir jag förstås glad för! :)
    Nu förtiden blir det mest ’ofullbordade verk’ tycks det. Men det kan ändra sig. Hur är det med din egen kreativa ådra?
    Undrar Redaktören

  4. Sven skriver:

    Bara du tar en penna i din hand blir det magi. Ser fram emot fortsättningen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.