”Redan ljusnar juninatten…” och det är svårt att göra vad som vore klokast; att gå och lägga sig. Första fågelkvittret hörs redan och här sitter jag ännu. Men nu är det så väl att inga arla krav föreligger i morgon. Inte förrän sisådär ett par timmar innan det är dags att reda till middagen. Så det är ganska lugnt ändå. Inte ska jag sova bort dagen bara för det! Nere i studion väntar en figur på att få form och karaktär.
BARA GRUNDEN ÄNNU och alltså mycket, mycket kvar att forma, slipa av och forma om. Inte minst ”attityden” vilken det nu blir. Det brukar alltid vara klokt att tänka framåt och så småningom kommer jag till frisyrvalet, vilket brukar vara knepigt. Och som jag nämnt tidigare, blir det hårtofs/hästsvans om jag inte kommer på något bättre.
Hårtofs är väl i och för sig inte fel för en badande nymf, men en sån har en tidigare sjöjungfru. Och hästsvans är klassiskt och tidlöst, men… (För skojs skull, kan jag ju be ”läsekretsen” om förslag. Har du tid över; rita en skiss och maila över till mig (editor at inkspots punkt se) så publicerar jag förslagen här i magasinet. OBS! Ruffa skisser bara, max 5-minuters utkast! Och man vinner ingenting.)
Baljan ska kunna vara till brädden fylld med vatten. Några mindre vattenväxter vill beställaren kunna plantera och med alger och humus mm. ska figuren inte komma att visa mycket mer än huvud, händer och knän. Resten ska upplösas av dunkel, andmat och ljusspeglingar. Den benvita ”hullet” ska också få en dunklare och naturligare ton. Hur vet jag inte än, bara att det ska lösas på något sätt.
Jag vet inte vilken fågel som sjunger där ute. Ett enkelt, ganska entonigt läte. Men jag förstår innebörden: Nu är det hans tid. Dags att krypa till kojs. Trots juninattens alla lockelser.
Redaktören
FÅR PORLINSBLOMMAN räknas in i blomstertidens fägring? Min planta, minst lika gammal som jag själv, lever i självutplånande anspråkslöshet. Den blommar inte överdådigt och inte så ofta – men den blommar! Det är andra knippan av de fascinerande små blommorna som hon presenterar denna försommar. Sen kan det gå år emellan. Jag har länge lovat henne omplantering och det ska snart bli av. Som tack för uppvisningen!
MIN LÖSAKTIGA KATTA har nedkommit med en trio igen: En grårandig, en svartvitbrokig och en svart med vit nos och vita strumpor. Allt enligt det lokala genutbudet. Tyvärr fick hon inte behålla dem. Det går bara inte, så den här midsommaraftonen började i moll för hennes och min del. Nu vilar de i min speciella eklund, där sol och skugga leker om vartannat och frid och ro råder, i väntan på att upptas i Det Stora Kretsloppet.
MEST VÄNTAN IDAG, och en del annat att göra: Bytt brevlåda då den gamla lämnade tidning och post öppen för vind och nederbörd. Ett stödgaller för vinet kom äntligen på plats i trädgården också. Bland annat.
NÄR DAGEN GRYDDE var jag lite bekymrad och inte helt utan grund. Varje sånt här projekt innebär en serie kombinationer av olika moment som aldrig blir desamma. Fast just däri ligger väl också tjusningen, antar jag. I alla fall tyckte jag gårdagens formjobb slutade utan den behagliga känslan som följer ett väl utfört och idogt dagsverke. Jag var osäker och dessutom blev det mer försening. I kväll är känslan annorlunda. Lite mer positiv.
NÄR JAG NU slår mig ner i stolen, med så där lagom ont i ryggen efter en dags gipsarbete, tänker jag på att det fanns ett annat projekt – i ett tidigare liv. Det kan vara idé att ägna det uppdraget en liten tanke också. Halva juni, sen juli, augusti och halva september. Det är faktiskt mindre än det verkar. Man ska räkna bort tid för domestikala göranden, ute och inne, tid för främmande*, tid för resa (som majoriteten, dvs min fru, vill) och tid för att kanske inte göra någonting alls, för att man inte har lust. Räcker fyra veckor som förra året? Jag vill gärna ha lite mer tid på mig denna gång. Om inte annat så för att för en gångs skull slå mig själv med häpnad.
NU KVÄLLAS det igen, och jag är nöjd med att ha funnit lösning på en av klurigheterna. Nu anser jag silikonlagren tillräckligt tjocka och förresten är mina fem kilo slut. Nu ska formkappan göras. Delbar. Det är också viktigt att kunna vända uppochned på hela anordningen. Därför håller jag på med en låda som ska se till att ovansidan sedan kan bli undersida. Formen ska bäddas in, först i ett tvådelat gipsskal och sedan i utfyllnad upp över ”hornen”. Kanske hinner det bli gjutning i morgon kväll?
