NÄR JAG DROG ut ett akvarellblock ur hyllan, föll detta foto ut och landade på golvet. Det är taget någon gång i 1990-talets blyga början – antingen av Ingemar eller av Roger. Båda fotografer på Fotoavdelningen, Universitetssjukhuset i Lund. Där hade jag själv också min dagliga syssla. Detta speciella tillfälle var en kamratlig utflykt till Dyrehavsbakken, eller ”Bakken” som vi, bosatta nära sundet, plägade benämna etablissemanget ifråga. Målet ligger någonstans på sträckan Köpenhamn och Helsingör och med Öresundskortet lades rutten: Lund-Helsingborg-Helsingör-Bakken-Köpenhamn-Malmö-Lund. Med anhalter. Helt perfekt picknickmål för ett gäng bildmakare inom det medicinska området. Jag tror vi var fem. Resten iddes väl inte.
Det här var inget studieresa bekostad av Landstinget, utan säkerligen bara ett sätt att omsätta ”kaffekassan” i något personalutvecklande syfte. Det var en helt kravfri utflykt och ett av dessa lovvärda initiativ som jag tyvärr inte kan göra mig själv heder av att ha kommit på.
Att döma av klädesvalet på bilden, var det nära till höst. Kyliga morgnar och varma dagar. Betrakta gärna redaktörens djärva stilblandning som tyder på en mellanäktenskaplig period (91-94). Mina arbetskamrater var troligen alltför finkänsliga för att vägleda en vilsen tecknare. Eller så gav de bara fan i det, vilket är mest troligt. Vad jag minns från tillfället är en behagligt otvungen dag på tåg, på färjor och i goda vänners lag – danskt öl, diverse attraktioner och spunnet socker. Jo! Sedan barnsben är detta svårhanterliga, söta och kladdiga livsmedel en passion för er förbindlige undertecknade. Jag vet, sockervadd är varken ’comme il faut’ för en vuxen eller det minsta nyttigt. Det är heller inte gjort på något annat än vanligt socker… Det är bara det att det är så förbaskat gott!
Redaktören
