ETT JÄTTEKLIV för mig – för mänskligheten, just ingenting. Ändå gläds jag åt framstegen. Lite nu och lite då, en pinal här och en säckfull skräp där. Så sakteliga friläggs det som varit dolt så länge. Halva rummet med de väggfasta hyllorna är fulla ännu, men där blir nog utsorteringen mer hänsynslös och radikal.
….Tanken på att få måla och lägga på en matta sporrar. Inte så mycket men lite grann. Mer morotseffekt ger visionen av ordning och funktion i stora verkstaden.

Möjligen kommer den att likna en gammal färghandel? Men det får den väl göra då. Bara jag hittar och kommer åt mina grejer.

Sen är frågan vad jag ska göra med t.ex den här dockan, som stått ofärdig i flera år. Ska det bli något av henne? I första versionen var hon ”Flora” av papier-maché på en utställning med Linné-tema. Efter det började jag bygga om och sedan tröttnade jag. Det var kanske det där med att göra mönster och klippa till tyg som föreföll besvärligt.
….Men nu är det i alla fall andra saker som prioriteras och jag tycker att jag bibehåller entusiasmen över förväntan.

Redaktören

DET HÄR GÅR inte heller fort. Men jag har faktiskt ingen tidsplan heller. Inga krav eller någons förväntningar, inget syfte. Bara skön lermodellering. Det handlar nog om välbefinnande, kanske om meditation. Man försvinner lätt in i tystnaden när man sitter där med leran. Tystnaden där bara tankarna hörs. Var människa borde få en klump lera i månaden – som en friskvårdande och därmed samhällsekonomisk investering till allas fromma. Nej förresten, lera efter behov! Det är riktigt välgörande att jobba stort också.
….Jo jag har ju faktiskt ett syfte med det här. Jag vill se hur en tredimensionell Sam kan se ut. Och kanske träder hon fram om jag lyckas.

Redaktören

INSTRUKTION och VARUDEMO – Jag tycker det är stimulerande att få förfrågan om kurser. På Kinn.com har vi ju varit på väg ett par gånger, men det har ännu inte gått hela vägen. Idag kom en förfrågan från Örebro om privat förevisning. Åka dit med bilen fullastad eller en grupp som kommer hit? Sistnämnda verkar enklast för mig. Nu när ateljén (garaget) håller på att utrymmas, kan det bli en bra lokal med utrymme för form-och gjutvisning. Lite grejer upp från huvudkontoret bara. Så det blir hos mig!
….Just nu är jag inne i ett petigt miniskulpterande. Jag försöker få fram en snygg modell till en snapsbägare äggkopp i egen design. Vi går ju mot midsommar och vad vore sillbordet utan snaps ägg? Men det är knepigt. Och jag tror det går fortare att jobba i större format. Fortsättningen är silikonform och sedan tenngjutning. Undrar om tennet hinner rinna ner i bägarens tunna väggar innan det stelnar? Nå, vägen dit har många anhalter. Bäst jag tar dem en i sänder och i rätt ordning. Att få fason på originalen blir en bra början.

Redaktören

”Sam” som produkttest.

SÄLLAN HAR JAG väl känt så här starkt att jag lyckats med en veckovändare. Snudd på succé! Inga körningar, mer än för livsmedelsinköp i klassen Halv kundvagn. Åligganden i köket har kunnat inskränkas till Snabbmatsklassen med ett litet inövat extranummer: Sockerkaka på 45 minuter. Resten av helgen har jag i stort sett ägt.
….Tid till förfogande. Det är fint det, särskilt om man är förberedd. Annars kan man lätt råka i förvirring och handlingsförlamning. Detta är i och för sig inget farligt, men det kan leda till ”måndagsvåndan” (när man inser att helgen är över) och en besvärande varför-fick-jag-inget-gjort-frustrations-känsla intar ens sinne. Kan man bara hantera sådan oföranmäld frihet, vilket jag anser mig kunna, blir ett par egna dagar till en uppenbarelse av hur livet kan vara. En vink om Meningen med livet.
….Att kunna jobba vidare med lerprovet medan majvindarna drar moln över himlen, ömsom regnmoln och att till och med kunna sätta på sig lurarna med väl vald musik i öronen… tja, det är ju ingen mänsklig rättighet precis. Det är ett osannolikt och oväntat privilegium. Ha en skön ny vecka!

Redaktören