NU BLIR DET inga fler ”previews”, eftersom saken blivit Projekt. Bara en mellanbild som ännu inte har fått sin plats i historien. Om koltrastens status och vad den ger Joy för uppslag, säger jag förstås inget.

Redaktören
NU BLIR DET inga fler ”previews”, eftersom saken blivit Projekt. Bara en mellanbild som ännu inte har fått sin plats i historien. Om koltrastens status och vad den ger Joy för uppslag, säger jag förstås inget.
Redaktören
DET HÄNDER INTE så väldigt ofta att man skickar upp en helikopter för att filma mig när jag promenerar på stranden. Och antagligen var det inte jag som var huvudmotivet den här gången heller.
Redaktören
FÖR ATT FRÄMJA integritet och moral, har Sam delat av sovrummet med ett lakan. Joy har ännu inte somnat.
(Om det är besvärligt att vrida huvudet uppochned, finns bilden felvänd här.)
Redaktören
JAG ÄR FÖRTJUST i tecknad kortfilm. Men inte så mycket i de här moderna, där datorn gör grovjobbet och resultaten blir likartat elastiska gummifigurer med fånig mimik. Till det: evinnerliga kameraåkningar som om man vore en mås. Nej tacka vet jag de gamla, långsamma metoderna och de kreativa avantgardisterna! En del filmkonstnärer håller sig ännu till ”ruta-för-ruta-metoden”, trots det mäktiga arbetet.
En animatör vars filmer skiljer ut sig heter Ivan Maximov. Hans små ganska surrealistiska filmer, med udda varelser i bisarra miljöer går direkt till hjärtat. Det finns många stora konstnärer, även inom animerad film, från olika länder och tider. Ivan Maximov är en av favoriterna. Här är hans möjligen senaste film: ”Baby of the Fisher”. De rena linjerna, de säregna figurerna, stämningen, vemodet. Allt finns med. Allt som kännetecknar denne genialiske filmmakare. Plus en söt liten berättelse.
Redaktören
STEALING CARROTS is a deadly sin on Earth. However; NOT stealing carrots, is an even deadlier sin, according to Rabbit Law.
Joy lever i nuet. Sam är den som planerar framtiden.
Redaktören
NU HAR JAG hållit på med det här så länge, det som mest var en ”anti-lojhetsterapi”, att jag börjar fundera på om jag ska försöka få ihop ett album? I så fall behövs en titelsida. Så här kanske? Men tills vidare tar jag inget beslut. Om jag nu överhuvudtaget bestämmer mig. Och om jag ska göra ett album – då måste jag ju sluta upp med att visa innehållet i förväg, vilket ju ändå är ganska roligt. Det är ett dilemma!
Druvskörden blev i alla fall bra. Joy följer med intresse Sams arbete och vad som händer. Han vet ju inte ens vad vin är och har förstås aldrig smakat en droppe. Fattas bara!
Redaktören
…some tobacco, Joy notised a new expression in Sams face”.
Utan att följa den kronologiska ordningen, kommer här en bild från längre fram i tiden.
Redaktören
MAN KAN KÄNNA stolthet över en välskött odling och Sam ser belåtet hur vinet växer och mognar på stören. Joy* har ännu ingen egen uppfattning.
Dock dröjer det innan det är dags för skörd och nu sänker sig fredagskvällen stilla nattaro över såväl denna lilla jord, som över mitt ritbord.
Redaktören
NUMMER 6 i nya serien (18). Sam får ett bud. Jag måste erkänna att jag inte har det minsta grepp om händelserna. Bilderna kommer tydligen inte i ordning heller. Det är bara att rita på och se vad som händer.
Redaktören
Ifall du försökt maila mig via ronny akringlan inkpot.nu från för ett par veckor sen och fram tills nyligen, och inte fått svar:
MIN EPOST som jag haft sedan den första byten uppfanns, slutade att fungera. Någon hade skickat, men inget kom fram. Min hemsida (www.inkpot.nu) låg också nere. Det visade sig att min domän inte var förnyad och därmed upphört. Någon faktura hade jag inte sett röken av, men det kan mycket väl vara jag som varit skumögd och tankspridd. I alla fall är fallet löst nu. Sidan är uppe och mailen plingar in igen.
Redaktören
DET BLIR EN bild då och då till samlingen. Nummer 17 scannade jag idag. Temat ”Last Life on Earth” har fått lite modifikation och det skulle mycket väl kunna ta en ny vändning: ”New Life on Earth”. Det har ju råkat uppstå ett läge som jag själv inte har full koll på och om kvantfysiken* dessutom blandar sig i händelseförloppet kan nästan vad som helst ske.
Den grillade haren är således inte död, bara välstekt och han är ännu med i leken vilket förra inlägget visar. I en parallell verklighet kan vi hoppa bakåt i tiden och studera hur det var med haren när han just anlänt. Långt innan han hamnade på spettet! Hans oblyga entré är beklaglig, ehuru helt naturlig. Men allt som är naturligt är ju inte trevligt och moraliskt. Tyvärr!
Redaktören/Kreatören
ANFRÄTT AV samvetets svidande syra, har jag givit den stackars haren existensen åter. Tills vidare. Jag har försökt skapa en idyll till och med, där han kan leka och fröjdas. Så är det att vara allsmäktig ”kreatör”, om än makten bara räcker till papprets kanter. Återstår att se hur länge jag står ut med lille Joy. Ja, jag tror han heter så.
Redaktören