Midsommarnotis

snaps_

Smaksatt mer pors.

INGET STORT STÅHEJ med att fira midsommar. Nypotäter, sill, gräslök och gräddfil och sedan tilläggen; diverse halvlyxiga saker som faktiskt kostar mer än de smakar. Inget mer originellt utan en tämligen konform taffel. Jo, så var det ju midsommarsupen: En (1) liten, kärleksfullt hemkryddad (eftersom jag fick en körning senare). Men det räcker så, det är mer än gott nog.
Den lilla melankolin som sedvanligt följer med solens dalande får man dras med. Den hör också till: Nu ska ju dagarna åter bli kortare och fåglarna kommer att tystna. Och vi som var så glada åt solen, ljuset och fågelsången.

Redaktören

Redaktören

Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Utflykt utan anspråk

porsJAG TYCKTE DET kunde vara lagom att ta mig till sjön och plocka pors. Ingen brygd hinner bli färdig till midsommar, men det kan ju vara tid att tänka på julen. Det är en liten, långsmal sjö som ligger dold i en åssänka, inte alls långt hemifrån. Här växer ölbeskan.

sjon03

sjon02Jag tyckte sjön var så otroligt vacker idag, att jag inte kunde låta bli att ta en selfie mot den fina bakgrunden. Jodå, i handen håller jag ett metspö och i bröstfickan putar två skivor formfranska. Det var länge sedan jag slutade fiska; när typ sonen inte längre pockade på och jag själv inte längre hade någon dragning åt den sysslan. Men meta lite lite solo så där, det kunde det ju vara dags för. En stulen stund för mig själv, vid det undersköna lilla vattnet – det kan jag nog tänka mig att göra om.

sjon05Grejen är inte att få fisk, bara att se om jag kan lura dem. Och brödkula lockar bara mört (teoretiskt också brax, sutare och liknade fisk, men det har aldrig hänt mig). Jag kan inte påstå att jag filosoferar medan jag betraktar flötet och de eventuella små rörelser det gör. Det är nog snarare ett sätt att befria mig från tankar. Jag tänker ytligt, praktisk; korta funderingar som att jag glömde hatten hemma. Solen lyste mig i ansiktet och på flinten, både direkt och som spegling i vattenytan. Molnen var välkomna – när de kom.

sjon04Det är klart att det nappar, även om den mesta aktiviteten under ytan går ut på att plocka kroken ren från bröd. Utan att fastna. Sjöns silver, med ögon av rubiner och fenor av bärnsten överlistas ändå till slut. När jag vunnit får förloraren komma tillbaka i vattnet, så jag kan dra upp honom igen, en annan gång.

Jo, jag ska göra om utflykten. Att sitta på strandtuvorna i tystnaden vid en stilla sjö som denna, med det enklaste av fiskeredskap, kan nog inte vara annat än nyttigt. Och den ligger ju bara en kilometer bort. Men jag ska givetvis ta på mig hatten nästa gång!

Redaktören

Redaktören

Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Händig, jag?

saengEN STYCKEN DOCKSÄNG reparerad. Den är ihopfällbar i och med att man tar upp bottenskivan. Men ”gångjärnen” var skadade liksom ett av sidornas fästen. Nu har jag kopierat bitarna så gott jag kunnat och där står den. Målningen återstår.
Jag sysslar alltså med ett och annat, fast inte sånt jag brukar hålla på med och rapportera. Härnäst är det överliggarna på räcket kring förstukvisten som ska bytas. De har murknat under målningen. Så nu har jag plockat fram en överhandsfräs som jag råkar äga, men aldrig använt. fraesVirket behöver ett längsgående spår, 22 mm brett och 8 mm djupt. Inte vet jag hur man gör, men det är väl bara att klura lite så kommer jag väl på det? Klok och händig som jag är.

Redaktören

Redaktören

Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Svalkande sommarläsning: Karitas – utan titel

kmbKARLAKARLEN FINNS naturligtvis även i den här berättelsen från Island, flera stycken till och med. Men det här är en roman med klart feminint perspektiv och det är kvinnorna som är i fokus, boken igenom. Och detta utan att man saknar den omedelbara manliga närvaron. Tvärt om! I Kristín Marja Baldursdóttirs bok följer läsaren Karitas uppväxt under början av förra seklet, hennes starka mor och tydligt tecknade systrar. Tre bröder finns också i familjen, men som sagt; fokus ligger på kvinnorna – kvinnor som haft sina verkliga förebilder.
Det hårt arbetstyngda isländska livet präglar berättelsen och att Karitas drömmer om att bli konstnär gör inte tillvaron enklare för henne. Men hon hon har en stark drivkraft. Och det tycks även författaren ha. Berättelsen går framåt i ett ledigt men vitalt tempo och i en behaglig språkton som hela tiden vidmakthåller läslusten. Personerna i boken har alla fått sina trovärdiga karaktärer och det känns omöjligt att inte ta till sig dem. Och så är det ju det här med miljön, den märkliga och fascinerande ön: Island! Jag kan varmt rekommendera romanen (Bra Böcker AB, 2006) som svalkande sommarläsning.

btg4

 

Redaktören

Redaktören

Publicerat i Okategoriserade, Tyckanden & tankar | 1 kommentar

Men, ska de hålla på så här?

pb5

NU HAR PORSLINSBLOMMAN varit igång med sin blomning sedan i april, vilket jag visade här. Och den håller på ännu, utan att ivern att smycka sig tycks mattas av. Hur många buketter hon producerat på de här två månaderna har jag sedan länge tappat räkningen på. Är det här ett gott tecken eller är det något som inte står rätt till. Ska de göra så här?

Redaktören

Redaktören

Publicerat i Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Missad trend?

skjul4

OM MAN JÄMFÖR med i vintras, tycker jag att man kan se en viss förbättring. Och då menar jag varken vädret eller det magra rådjuret, utan skjulet. Plasten är borta (utom på taket) och bakväggen och gavelbitarna har fått brädpanel. Istället för stampad jord ligger nu ett stadigt trägolv och trasiga/saknade rutor har blivit ersatta/kompletterade. Och så färg. Lite ny färg gör underverk!

skjul3

skjul1Vi är tveksamma till om det lilla huset är värt mödan vi lägger ner. Det är ett skjul i ordets fulla bemärkelse, byggt av spillvirke redan från början. Och dessutom är det ju alltid så att man blir lurad! Det som från början verkar som ett snabbjobb (vi ska ju bara fixa till det lite, så att det står ett par år till), givetvis snart leder till ett långt mer utdraget och arbetsintensivt projekt. Riva bort och skrapa av, spika på och måla nytt! Nåja. Jag hade väl ändå inget bättre att ta mig för. Och lite hjälp har vi haft.
Nu närmar vi oss i alla fall något som med lite god vilja kanske kan kallas shabby chic? Och det är väl skoj att vara lite trendig som omväxling, även om trenden säkert är någon helt annan nu.

Redaktören

Redaktören

Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Bregottfabrik?

kor

NEJ BARA VÅRA grannar som kommit närmare. De går och står i mat upp till låren och bara äter av ängen som stått orörd sen i fjor. Ibland kommer de fram till stängslet för att se vad vi gör (målar växthuset) eller för att lyssna på vår radio, kanske?

Redaktören

Redaktören

Publicerat i Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Kluten

fanaNU VAJAR DEN mot klarblå sky, så som den väl bör göra. ”De svenska färgerna” rör sig mjukt i nationaldagens lätta morgonvind. En stolt symbol för det jämlika, generösa och välkomnande landet, nationen med patos för rättvisa, medkänsla och solidaritet. Där småskurenhet, avund, hat och split möjligen förekommer i självironiska skämt och vitsar. Så vacker den är.

Redaktören

Redaktören

Publicerat i Tyckanden & tankar | 1 kommentar

Unter den Linden (igen)

SLIT & SLÄP – och detta med ett projekt vars vara eller icke vara kunde ha varit (och har varit) ett ämne för diskussion. Vårt uthus/växthus genomgår reparation. Det är ett hembygge, kanske trettio år gammalt och rest av gamla fönster och annat restmaterial. Väder och vind, sol, regn och kyla har fårat det lilla annexets anlete(?) och åldern har tyngt dess konstruktion. Nu får det lite transplantat här och var. Vi använder också vad som redan finns, plus prima brädor från grannens lada. Det vill säga: som lagrats därinne.
När allt stillnat för dagen, verktyg, maskiner och spillvirke undanplockat och då jag till och med klippt gräsmattan – ja, då kan jag väl slå mig ner med en extra pilsner under linden?

lind1

lind3Här kan jag sitta under ett tak av friska löv i alla gröna nyanser, sitta och skåda mig runt omkring. Den här linden är urgammal. Den har funnits på gården i generationer där den vuxit och hamlats åtskilliga gånger, släppt till bast till såll och annat – och förmodligen också bistått med blommor till te. I sanning ett nyttoträd. Numera får det ståta med sin skulpturala gestalt och sin mäktighet. Till glädje för oss som lever i dess väna skugga, där en pilsner kan intagas i stilla pastoral ro.

lind2

lind4Även kattan har slagit sig ner under vårdträdet. Hon är intresserad av sin omgivning och vill hålla sig underrättad om allt som där händer och sker. Gärna i mitt sällskap en stund, vilket ju är trevligt. Det här blev en bra lördag.

Redaktören

Redaktören

Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Långa sommardagar

NATTEN FALLER PÅ, svalkan ute känns skön men svår att få in i huset där den behövs. Redaktören har varit ute och kylt av sig, gått en runda på tomten endast iförd de ”onämnbara”. Väl skyddad från lystna blickar i den täta skymningen. Det är mörkt, men inte nattsvart natt. Himlen har ännu ljus kvar. Och dagarna blir fortfarande allt längre.

2juni

Det gamla gistna växthuset ges livsuppehållande insatser. Gräsmattan har blivit en byggarbetsplats. Lite mer trä ska hålla det upp i några år till och målning ska också stärka konstruktionen. Men så här dags står projektet i tyst silhuett mot natthimlen. Kanske blir det en vacker sommardag i morgon också? Kanske blir det (nästan) färdigt då?
Jag har ett ritbord som glömt vem jag är och en verkstad som nog tror att den mist sin vårdnadshavare. De långa sommardagarna kanske ska räcka till att rätta till de där missförhållandena också?

Redaktören

Redaktören

Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

För att slippa stressa

FÖR FEM ÅR SEDAN gjorde jag min insats i det här ”dockskåpet”. Det var den lilla övergivna lägenheten längst ner till vänster, inspirerad av filmtiteln: ”Alice bor inte här längre”.
En niorummare med nio "planerare".

abihlDet var en lite ruffig lya i källarplanet som lämnats tom och övergiven. Sånär som på den gamla soffan. Jag hade väl inget särskilt budskap med dioramat, det var nog mer en känsla som styrde, eller funderingar kring vad en bostad är och hur den kan se ut för olika människor. Framför allt när rummet lämnas åt sitt öde.
Nu är det dags igen. Det vill säga om ett drygt halvår, till Blå husets i Alandsryd årliga adventsutställning. Därför har jag rivit ut den gamla inredningen för en total ombyggnad och börjat planera. Idén är inte glasklar än, men jag kan nog utlova en betydligt glättigare scen denna gång. Jag menar, det är ju i alla fall en julutställning! Vad de andra nio inbjudna inredarna kommer med har jag förstås inte den minsta aning om.

Jag är faktiskt nöjd med att ha tagit tag i det här redan nu. Då slipper jag att stressa mot deadline i december. Kanske.

Redaktören

Redaktören

Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 5 kommentarer

Endast…

linden

Foto: A.P.

…DEN KALLA PILSNERN saknades i går kväll, då redaktören tog sig för att slå sig ner under linden. Slut i lager (som faktiskt ofta är fallet). Det var dagen då svalor, tornseglare och myriader av svarta flygfän som jag inte lyckats artbestämma ännu, gjorde sin entré i sommaren. Idag verkar vi få en repris på vädret: över 25° i skuggan redan.
Pilsnern ja, det där missödet får bli sitt eget straff. Fast å andra sidan är en stilla stund så här en sommarafton ändå sig själv nog.

blndfrmDet är den lilla stunden som tillåts i sparsamma fall, då samvetet är mindre ansträngt än vanligt, eftersom jag fått gjort lite mer än köksgöromål under dagen. Det är stunden då lindens skira skugga är som skönast. Stunden då jag kan inse hur ett privilegium ser ut – även i avsaknad av pilsner.

Redaktören

Redaktören

Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar