Mellan 8 och 9

EN TVÅ ÅR gammal idé som legat i arkivet. Egentligen var berättelsen klar, så långt jag då tyckte. Men det fanns ändå ett besvärande frågetecken mellan sidan åtta och nio. Vad hände egentligen med Lily under natten vid Basaltsjön? När jag plockar upp och går igenom bild och text till projektet, så märker jag att jag faktiskt vet mer om mysteriet än jag visste då. Hur det nu kan förhålla sig så?

Så kanske några av alla de sommarlånga kvällarna framöver ska vikas åt papper och penna och åt att fullborda historien. Allt medan det nattflyn och svärmare kommer in och gör mig sällskap. Att det här ändå är en ganska sorglig berättelse kan inte några extra uppslag ändra på. Inte heller kan slutet bli annorlunda (för jag gitter nog inte rita om de bilder som jag redan gjort). Men det som hände mellan sidorna åtta och nio kan kanske visualiseras och få en bra förklaring? Kanske. Jag är egentligen inte så himla bra på att göra färdigt mina egna saker.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Gerd igen?

BILDEN AV GERD, den gåtfulla fotografen på Strandgatan, började sakta få konturer under hösten med hjälp av flera intervjuer med personer som kände, eller kände till henne – och som fortfarande minns. Samstämmiga uppgifter föll på sina platser och den intressanta karaktären började få personliga former och valörer. Men fortfarande fanns betydande luckor i pusslet. Inte minst kring ”herrgårdsdramat” och kring Gerds hastiga försvinnande.

Det fanns mycket logiska och kronologiska oklarheter att lösa när jag parkerade projektet. Mest gjorde förstås bristen på vittnesmål sig gällande. Så många har redan gått ur tiden, flyttat, bytt namn eller minns helt enkelt inte längre. Arkiven är heller inte alltid tillgängliga, om man saknar forskarstatus. Jag kunde ju själv fylla på och fiktivt ersätta vad som saknas, men det skulle förfela syftet med arbetet. Jag skulle också göra Gerd en stor orätt.

 

 

 

 

 

Nu har jag blivit inspirerad av andras bokprojekt och vid en ny genomläsning av det befintliga materialet, har jag tyckt mig ana en viss potens i vad som redan finns samlat. Kanske blir det dags att återuppta arbetet när sommaren börjat svalna och kvällarna föranleder lampljus. Att åter söka källor och spår. Det som finns nu är trots allt bara första delen av huvudpersonens liv. Men jag har några utländska trådar att dra i också.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Cocadrille

Miljön är fransk landsbygd, nära alperna och tiden är (förra) sekelskiftet och framåt. Namnet på författaren, John Berger, låter inte franskt och är det heller inte. Han föddes i London 1926, men bosatte sig i Haute-Savoy  i början av 60-talet och stannade i Frankrike i resten av sitt liv. (Han dog ett par dagar in på 2017.) Boken kom ut 1981 på Brombergs.

PÅ 80-TALET lyssnade jag på en uppläsning i radio, medan jag arbetade. Det var en följetong och naturligtvis missade jag de följande avsnitten, trots att berättelsen grep mig. Den handlade om Lucie Cabrol, med öknamnet ”Cocadrille”. När en tupp lägger ett ägg i en dyngstack och det kläcks av värmen som den multnande gödseln alstrar – då är det en cocadrill som kryper fram ur skalet. Och det är alls ingen aktad varelse. Således är det heller inget kärleksfullt tillnamn som Lucie fått att bära.
Jag fick hjälp av en duktig bibliotekarie och nyckelordet cocadrille, den enda ledtråd jag hade, att hitta boken. Det var länge sedan och jag vet inte varför jag minns så lite av berättelsen. Och nu i dagarna kom postbudet med ett beställt exemplar av boken ”Gräs och rötter” (Pig Earth), där berättelsen ”Lucie Cabrols tre liv” ingår. Jag började med den. Tiden tycks inte ha försämrat historien. Cocadrille är fortfarande den starka, duktiga, hånade lilla flickan, den alltid arbetsamma, lortiga, utstötta och tjuvaktiga kvinnan (fortfarande småväxt) med den obändiga livsviljan och sin hemlighet. Hon är en gåtfull personlighet i en liten by i det bergiga franska jordbrukslandskapet och jag kan omöjligt värja mig från en stark känsla av sympati. Ja, mer än så.
Jag började med avsnittet om Lucie. Nu går jag tillbaka till början av boken. De delarna har jag aldrig läst.
Betyg baserat på ”Lucie Cabrols tre liv”:

 


Publicerat i Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Andrum

ETT ÅTAGANDE håller på att bli slutfört och ska snart gå i tryck. Det är inte utan att det känns bra. Det gör det alltid när ett uppdrag slutförs. Men så kommer det där vakuumet. Jag behöver inte fråga mig, vad gör jag nu – för det har jag alltid listan full av. Förutom av de domestiska och närsociala göromålen, har jag skissböckerna att tillgå, ifall jag skulle bli renons på idéer. Men det är inte det som är problemet med ”tomheten” och något problem är det egentligen inte heller. Andrum heter det nog. Javisst – tid och utrymme att andas. Men det har jag haft hela tiden! 

Jag har mina tvivel. Är det dags nu? Har jag blivit för gammal så det är dags att lägga av med att ta uppdrag? Då får jag väl andrum så det räcker till hushållet och närmiljön. Men vill jag ha det? Kanske beställningarna är lite som ett par ”Manhattan”, eller rent av opiumhaltiga? Röka på och försvinna in i projektet. Glömma spis-&-diskbänk-räkningar-gräsmatta-och-den-kräsna-katten-som-vill-ha-gourmémat och istället föras iväg till spännande tider och landskap. Lagom verklighetsflykt. Jag har allvarligt funderat på att ta ner skylten: ”Uppdrag utföres”.  Men den får nog hänga uppe ett tag till. Man vill ju inte missa något. Och man ska heller inte ha för mycket andrum. Man kan faktiskt bli snurrig av för mycket syre också.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt | Lämna en kommentar

Pausbild


Publicerat i Okategoriserade, Tecknat, målat och tryckt | Lämna en kommentar

”I afton dans”

UNDER HELA MITT vuxna liv, ja från ungdomsår till och med, har jag ångrat att jag inte vågat lära mig dansa. Fram till nu har jag alls inte saknat möjligheter att åtgärda bristen. Men det var det där med modet. Det kom sent. Nu får det hur som helst anstå till ett annat liv. Tills dess får jag nöja mig med att låta en stand-in ”föra” damen på ritpappret.



Publicerat i Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Valsöndag

JAG GICK och röstade i förmiddags. Det brukar jag göra. Jag kan inte minnas att jag missat en enda gång.  Jo, kyrkovalen har jag slarvat med, men skärpt mig på sistone. Inte tror jag att min röst kan göra skillnad, men ett är jag ändå säker på: Den skadar varken EU eller landet. Efter att kuvertet min röstsedel stoppats ner i ”valurnan” av en härför utsedd valfunktionär, var resten av söndagen fri att disponera.

En sista lucka har blivit fylld och relativt färdig. Nu kan jag pyssla med versen under kvällen. Sedan är mitt ”epos”, cirka 60 sidor historiskt drama – med rim, faktiskt i hamn. Vad nu det ska vara bra för? Sen måste jag nog skaffa mig ett nytt projekt. (Och det har jag förstås redan börjat spåna över.) Men först kommer en ny arbetsvecka. Det är roligt det med.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Vid stilla vatten

EN NÄRSTÅENDE FOTOGRAF skickade den här fotografiska bilden som visar den gamle Redaktören med sin dotterson vid den lilla sjö som vi har i närheten. En stilla göl, gömd bakom trädridåer (fast här är det vår ännu och löven har mer att växa). Lagom varmt för ett angenämt och någorlunda givande fiske i alla fall. (Fast mörten nappar väl alltid?)

Foto: M. Piedoie

Mete. Det är fint det. Jag hade ingen morfar som tog mig och metspö med till sjön. Min bror gjorde det. Han var fyra år äldre och kunde allt: hur man trär kroken genom en ringlande mask till exempel. ”De känner ingenting!” Eller effektivaste sättet att nacka en abborre. Till mört duger brödkulor gott, och bara man får se att det fungerat, får fisken gärna komma tillbaka till friheten igen. Min dotterson är nog lite yngre på bilden än jag var då, men jag tror nog ändå att han också fick hålla i spöet.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Pausbild


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Avbrott i pausen

”Händelseutveckling i Nildalen”.

ETT UPPSLAG måste ju tas om hand akut, innan det försvinner in i glömskans svarta hål.


Publicerat i Okategoriserade, Tecknat, målat och tryckt | Lämna en kommentar


Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar


Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar