Det är inte roligt att rita!

ATT RITA BILDER är inte den himmelska höjden av lycka. Inte ens för en som haft det som yrke. Eller kanske rättare: Särskilt om man haft det som dagligt jobb. Jag kallar mig Illustratör och grafisk designer – i pension. Och även om det förhållandet inte ger ett förfärande överskott av tid, som yngre reklamfolk tycks tro, så ger det i alla fall lite mer utrymme för eget, helt onödigt okynnespysslande. Någon mer tid för det där man gör för nöjes skull.

Alltså är jag så pass fri att jag skulle rita av hjärtans lust, alla mina lediga stunder. Men det gör jag inte. Långt ifrån. Det är jobbigt att rita, – och svårt! Jag har aldrig fått kläm på det där. Ibland hamnar jag ungefär där jag tänkt mig, men inte alltid. Trots att jag intalar mig att det inte är så noga med varje linje längre, det får vara lite skissartat (säger jag alltså till mig själv, när vi båda uppskattar det vältecknade och båda skyr slarv och ’frånvaro’ i bildskapande). Jag intalar mig också att jag överhuvudtaget inte behöver sätta mig vid ritbordet. Tvånget är borta nu när ingen ställer krav längre. Men när jag är på väg att tacksamt acceptera det förhållandet – då sticker det upp några nya ljusgröna groddar ur myllan inne i huvudet. Igen. Och så sitter jag där. Jag vill ha mina bilder – bara jag slapp att rita dem.

Nej, det är inte roligt att rita! Men vad har jag för annat val? Vem ska rita mina bilder om inte jag själv? Därför fortsätter jag att försöka. Mitt aktuella projekt kräver många bilder och jag har knappt börjat fast jag har hållit på sedan i somras. Tänk om jag hade haft en lärling. En som tyckte om det och ritade som jag – fast (lite) bättre. En som jag kunde ge direktiven och som skulle uppfatta mina önskemål direkt. Sedan skulle ”hen” visa mig sin teckning och jag skulle säga: Bra! Precis så!
Fast såna här tankar faller ju alltid på sin egen orimlighet (är jag helt dum eller?) Så vad är mitt problem egentligen? Jag hinner knappt tänka tanken till slut förrän min vän Håglösheten stiger på.
-Ropade du på mig?
-Nej, verkligen inte tänker jag, men säger: Jaså du är ute och rör på dig. Mycket att stå i?


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Rosies resa

(Länkad till större karta.)

DET RÅDER INGEN TVEKAN om att det rörde sig om en noggrant organiserad och väl genomförd plan att få Rosalba Vitelli i säkerhet ur landet. Knappast något är känt om bakgrunden till flyktaktionen, mer än att Rosalba var en organiserad medlem i motståndsrörelsen, men såväl resrutt som  restid (nästan två månader) talar för att hon bedömdes som ”värdefull” för rörelsen. Det är heller inte känt om Rosie Hjalmarsson, som hon sedermera hette i sitt nya hemland, skulle haft fortsatta uppdrag i någon form. Troligen drog hon sig tämligen snart tillbaka för att ägna sig åt sitt stundande moderskap.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Kort om Gerds föräldrar

Rosie Hjalmarsson (Rosalba Vitelli), Gerds mor, kom via en komplicerad väg från fascismens Italien till Sverige hösten 1942. Delvis möjliggjordes flykten, vilket det var fråga om, genom ett skenäktenskap med en svensk sjöman, Ìvon Hjalmarsson. Ìvon seglade som telegrafist på ett norskt konvojfartyg vilket sänktes av en tysk ubåt i Nordatlanten senare samma vinter. Ingen i besättningen räddades. Då var Rosie gravid. Hon födde i mars och gav sin dotter namnet Gerd, efter ett av biträdena på sjukhusets BB-avdelning.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Nytt!

NU SKA DET uppdateras igen. WordPress, bloggverktyget för bland annat Inkspots, ska förnyas med en ”fantastisk” redigerare. Det fungerade bra med den vi haft, men det är ju nu så att allt ska ändras. I synnerhet sånt som man lärt sig, vant sig vid och hanterar irritationsfritt. Jag vet inte vad den nya modellen kommer att innebära för min gammalmodiga webbsida. Kanske händer ingenting som syns? Kanske kommer allting att råka i kaos? I så fall är det nog dags att tänka på refrängen. För inte orkar jag väl börja om och lära mig på nytt?


Publicerat i Tyckanden & tankar | 1 kommentar

Det började tidigt

DET STORA postorderföretagets katalog var en drömbok för Gerd. Ett urklipp som hon sparade var detta, från 1953-54. Hon var bara tio år och någon riktig kamera kom förstås inte på tal. Istället fick hon en låtsaskamera som mamma Rosie gjorde av en tom kartong, en fickspegel och ett förstoringsglas. Man kan inte veta var flickan fick kameraimpulsen ifrån – att vilja se världen genom speglar och linser. Men intresset kom i alla fall att hålla i sig. Och så småningom köpte Gerd sin kamera själv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Årtal

(Klicka för förstoring.)

 

DEN HÄR UNGA damen föddes 1883. Jag vet inte när bilden togs, men den visar Gertrud som ogift. Kan hon ha varit tjugo-tjugotvå år kanske? 1906 var hon i alla fall gift med Robert och födde en son, Herbert.  1912 blev hon mamma till min mamma. Iris fick samma ljusa blick som hon. Jag träffade aldrig min mormor Gertrud. Hon dog 1922 i tuberkulos, endast 39 år gammal. Mamma var bara tio.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Stjärnan

FÖRSTA ADVENT, det är lovligt att tända stjärnan som hänger där på sin plats året om. Det är fint med lite ljus såhär, när dagsljuset knappt orkar lysa upp sig själv.

Någon ledstjärna för mitt projekt är den i alla fall inte. Just nu känns det som om nya trådar bara rör till och komplicerar historien. Särskilt när uppgifter går isär och även motsäger varandra. Poeten har lämnat en utökad och mer detaljerad redogörelse. Frågan är hur jag ska handskas med det tillkomna materialet? Glåmiga dagar som denna borde vara perfekta för att avancera med ”biografin”, men ibland känner man sig ju bara så lat.


Publicerat i Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Uppskattar vi det?

Klicka för att se hela bilden.

MIN MAMMA tvättade. Hon arbetade på tvättavdelningar på olika platser i sina yngre år. Med hårt arbete – utan förvalt ”tvättprogram”.  Den här bilden måste vara från 30-talet. Den är beskuren. Hela fotot har råkat bli en dubbelexponering. ’Någon’ hade glömt att vrida fram nästa bildruta på filmrullen.
Arbetsmiljön i den här bykstugan ser minst sagt primitiv ut. Jag vet inte var den fanns, om det här var personalens egna tvättfacilitet på institutionen som anas i det ”dubbla” fotot? Tvättstugan verkar inte precis vara dimensionerad för stordrift.

Jag kan jämföra med den här bilden från sent 30-tal eller tidigt 40-tal. Här syns klinkergolv, avrinningsbord och en rejäl centrifug. Då fanns tvättmaskiner också.
Mamma klagade aldrig över sina jobb. Hon berättade att hon trivdes bra på sina arbetsplatser. De gav henne också inkomst och med den, frihet (innan hon gifte sig och fick oss barn). Och hon kände yrkesstolthet, för hon kunde sin sak; att få tvätten ren och att leverera den manglad, fräsch och färdig. Allt har blivit mycket mindre arbetsamt sedan dess. Tänker vi på att uppskatta det?


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Flickan och svanen

VÅRVINTERDAG I PARKEN. Amatörfotografen är ute med kameran i det kyliga solskenet. Dammen har fått öppet vatten, fåglarna är som vanligt i full verksamhet med att leta eller tigga mat. En svan närmar sig staketet, som för att hälsa. En ung fjorårssvan med spräcklig fjäderdräkt. Med ens och från ingenstans har också en flicka anslutit sig och bilden uppstår: Ingen sensation, inget udda eller unikt alls, bara ett spontant möte mellan barn av skilda arter. Fotot blir ett måste.

Ur fotoarkivet: Eslöv på 80-talet.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Om idéer och unicitet

DET HAR SNART gått fem månader sedan jag fick uppslaget om Gerd. Idéer kommer till en via de underligaste vägar och för mig var det så att jag under sommaren läste min mammas bok, ”Gerd köper kamera” av Esse Andersson, om en fotonovis som får alla de goda råden för att förstå principerna och ta bättre bilder. Jag hade nyligen också gjort en spontanteckning av en ”cliffhanger”. Och det är ju så att efteråt är det väldigt svårt att veta hur associationerna har gått och hur sjutton pannloben har jobbat med alla olika inputs.

 

 

Att kartlägga Gerds liv och förehavanden, på en nästan obefintlig basis av efterlämnat material och annan dokumentation från tiden, är inte lätt. Men en väldig nytta har man av Internet. I sökandet efter fakta av de mest skilda slag, dyker också oväntade saker upp: Nära på parallella historier, med besläktade ödesbanor. Med tanke på hur många vi är på jorden just nu och hur många verksamma vi kan räkna in i den närmaste historien, vore det mycket konstigt om inte vissa saker plötsligt hittar sina likheter och sina ”föregångare”. Särskilt då med hjälp av Internet. När andra, till exempel mina kreativa vänner, kommer på att: Fan! Någon annan har redan jobbat med min idé, brukar jag säga: Ja, men det vore väl konstigt annars! (Och så berör jag sannolikhetskalkylen.)
   Det är absolut inte förmätet att tro sig vara först med en idé, att komma med något nytt. För oftast är det ju så. Även om ”inputen” kommer någonstans ifrån, det måste den ju göra, så är vi ju ändå först med vår idé. Om vi inte medvetet plockar upp sånt vi gillar och tycker oss kunna använda uppslaget i ”eget namn”, så anser jag att vi ändå arbetar på egna jungfruliga marker. Och om vi inte direkt plagierar andras idéer, är det ju helt naturligt att hämta inspiration och uppslag från allt våra sinnen möter och registrerar. Tycker jag.

Något annorlunda ställer sig resonemanget då jag själv råkar ut för att trampa in i något som på något sätt liknar mitt projekt. Just idag fann jag Edith på nätet. En annan fotograf med en fantastisk blick och en unik känsla för bilder, med ett socialt engagemang och en minst sagt spännande historia. Så dramatisk att det till råga på allt finns en film från 2016 om henne, förhoppningsvis inköpt av SVT, för den vill jag gärna se. Jag har anledning att återkomma till denna väldigt talangfulla fotograf, med starkt patos för sina idéer. Tills dess kan du googla på mina sparsamma ledtrådar.

Nå, Edith upptäckte jag idag, Gerd redan i somras, så min idé är ändå min. Och Gerd var ändå annorlunda. Hon gav sig så vitt jag vet aldrig in i politiken, men obehagliga händelser påverkade henne ändå på olika sätt. Så jag fortsätter nog mina efterforskningar ett tag till. Spåren leder småningom ut i Europa. Men dessa trådar måste anstå till ”Del 2”. Nu har jag fullt upp med att reda ut tiden på Strandgatan.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

En höstafton

HERRGÅRDSSOARÉN blev åtminstone mycket minnesvärd. Aperitifen serverades redan i entréhallen. Värdinnan, hade lagt all sin energi och mycken skaparlust åt den här bjudningen. Att den fick så olustiga inslag, både för Barbro själv och för flera av de närvarande gästerna; ja det kunde hon ju inte hjälpa. För Gerd, som anlitats som fotograf under festen, skulle det allra värsta komma senare.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Syskonpar

BRÖDERNA, den äldre och den yngre. En av dem är redaktören. Att jag känner igen oss bakifrån tycker jag själv är lite märkligt, men det gör jag, trots att jag inte tror mig ha sett fotot förrän nu. De randiga tröjorna var förstås en hjälp. Efter en lång fundering tror jag också att jag funnit platsen: Hemma hos faster och farbror i Halland. Den äldre brodern tar bestämda kliv. Ilsket, irriterat, eller kanske, troligast, bara ett spontant specialsteg? Den yngre går mer passivt, följer med. Han är på väg att växa om sin äldre bror, som pausade under en period (sedan fortsatte han också att växa). Modern köpte likadana tröjor åt dem. De drog tydligen ungefär samma storlek.
Jag gillar fotot. Det säger i sig inte så mycket, men är desto mer autentiskt: Ryggarna; bröderna visste inte om att de blev fotograferade och kunde alltså varken le, sura eller göra grimaser åt kameran. Det är ett oförställt ögonblick. Fyra års åldersskillnad – det syns knappt. I mitt minne var distansen längre, både i tid och rum, än närheten som den här bilden visar.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar