Ur bokhögen: Högläsaren

JAG VET INGET mer om den här författaren än att han skrivit denna roman, som sägs ha blivit flerfaldigt prisbelönt och blivit översatt till ett flertal olika språk. Det står på baksidan.
Men den täta berättelsen innanför pärmarna tror jag inte någon som börjar läsa boken kan avstå ifrån förrän den helt enkelt är slut och bara de tomma utfyllnadsbladen återstår. Mig lämnade den mig i ett övergivet tillstånd efteråt, ensam med alla tankar. Många frågor som uppstod fick inga svar – det finns inga svar. Jag måste själv ta ställning och själv se vad som är rätt eller orätt, juridiskt eller filosofiskt, skuld-oskuld, moraliskt-omoraliskt. Det här är en roman som Bernhard Schlink på ett ledigt sätt, med ett okomplicerat språk leder läsaren framåt i. Städse framåt. Det är som jag nyss nämnde svårt att lägga boken ifrån sig. Det är ingen tjock bok. Författaren får sagt vad han behöver på 164 sidor. Sen är det upp till mig som läsare att fundera vidare. Och det kan jag absolut inte låta bli! Bernhard Schink ger mig egentligen inga svar.
Jag vill inte ge något referat av berättelsen, det kan riskera att förta upplevelsen, mer än att den handlar om en i början femtonårig Michael som går i första ring i tyskt 60-tal. Den handlar om en häftig förälskelse, om Hanna, om utnyttjande och om att dölja, hemlighålla. Det handlar också om en ung, intellektuell generations uppgörelser med det förflutna, att ställa till svars för den kollektiva skulden. Den mest brännande frågan är ändå – kan man älska någon som tidigare gjort något väldigt ont? Om hon nu gjorde det.

Bonnier Pocket 1998.

 

 


Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Kväll mot måndag

MAN TAPETSERAR, man lägger golv och man sätter innertak, men man blir aldrig färdig! Alla rum har fått golv, men bara ett har fått ett vitt och fint innertak som ger ljus åt rymden. Så det återstår ännu en hel del jobb, inte minst med alla golv- och taklister, karmar och dörrar. Och elen! Men ett visst avancemang blev det i alla fall, denna söndag.

Början av helgen gick åt till annat så mitt andra projekt fick pausa. Jag har visserligen påbörjat ett par nya fötter (de jag gjort tidigare har jag slarvat bort).

Men nu tycker jag det känns som om helgen håller på att ta slut och eftersom jag fick mycket nytt att läsa igår, så kan det väl vara idé att koppla av och undersöka bokhögen lite närmare.

 


Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

“Så kall ni är om handen…”

HÄNDER av expanderande mjukt Polyskum, gjutna i min gamla form. I den nya förbättrade gjutformen lägger jag in aluminiumtråd så att jag kan ändra “fingersättningarna”. Jag kommer också att gjuta i varmare temperatur, för att förbättra kvaliteten. Verkstaden håller knappt 12 grader just nu.

 

 

 

 

 

 

Arbetstemperturen får inte blir för låg för mig heller. Jag vill inte heller få för kalla händer. Men än så länge tycker jag det är ganska lagom.

Kunde jag nu bara hitta de gamla modellerna till fötterna också, så slipper jag göra om dem helt från början.


Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Geni eller stolle?

DET KOM lite behövliga produkter med posten. Pysslet kan fortsätta, men det är ett pusslande med tiden. Den är fortfarande en bristvara. Och när jag hela tiden tenderar att frångå den ursprungliga idén, att göra det okomplicerat och istället förlora mig i tekniska “förbättringar” som bara stöter på patrull hela tiden planeringen – ja då går stunderna åt. Benen till exempel, som jag ägnat tid åt att snida och slipa – dem ska jag nog inte använda. Vi får se.

Just det faktum att det tar tid, gör att jag hinner tänka mycket, modifiera idén, få nya uppslag. Att utgå från grundtanken, spika den och sedan hålla sig på spåret – nej det är helt enkelt inte jag det. Men å andra sidan; jag har ju lite kul med det här – och ingen tvingar mig till det!

Helt uteslutet att projektet skulle kunna nå ända fram till fullbordan är det ju faktiskt inte. Som jag ser det. Jag tycker det står liksom och väger: Chanserna är fifty-fifty. Antingen är jag väl ett geni eller också en stolle. Hoppas på det förra, är rädd att det senare ska bevisas.


Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Sällsporda gäster

JAG HAR FAKTISKT väntat på dem. Det var så länge sedan de hälsade på. Men idag stod de nere vid äppelträden och tuggade på de gamla äpplena på marken. En ko och en kalv.

Jag vet inte om faran för älgarnas liv är helt över ännu? Här såg de i alla fall ut att ha en lugn och bekymmerslös lunch i solen.

Själv har jag inte heller förtagit mig idag. Första formhalvan till händerna blev påbörjad, men naturligtvs tog silikonet slut! Nu måste jag beställa mer.
Arrangemanget ser lite fånigt ut, som om jag ville visa upp mina skruvtvingar, men det funkar och jag slipper spika eller skruva ihop formsidorna. Och så råkar jag ha några skruvtvingar.


Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Positiv formdelning

HÄNDERNA: Jag tänker göra en tvådelad gjutform i silikon och ägnar mig åt att forma delningsplanet, den gräns som ska skilja formhalvorna åt. Även om silikon är flexibelt, ska så få “mothåll” och negativa släppvinklar som möjligt eftersträvas. Elasticiteten gör ändå att jag klarar mig bra med två bara formdelar.

När detta är klart ska lerplattan få en tät sarg runt om. Sedan ska silikonet gjutas över.
Det här är ett sånt där moment då det är lätt att tänka fel, så det får gärna ta lite tid. Med tanke på att jag haft det här “projektet” på gång i flera år, är det ändå snabbt marscherat.


Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Ben av balsa

TRÄSNIDERIET AVANCERAR. Jag tar det försiktigt, för det är lätt att avverka för mycket när det gäller balsa. Och så får jag tid att tänka också.  Höftlederna kommer snart på tur. Knepiga, men jag tror att jag har en lösning på gång. Knälederna: enklare, fotlerna: knepiga! Motsvarande gradering gäller förstås också axlar, armleder och handlovar.

 

 

 

 

Jag hittade ett par händer från en tidigare dust med det här omstartade projektet. De var bättre modellerade än de jag började om med här om veckan. Och det känns så jobbigt att forma tio fingrar igen. Här är de doppade i latex för att få ett tunt “skinn” som jämnar ut dem. Gör jag sedan bra gjutformar sparar jag mycket tid när jag ska göra flera par. Och så kan jag testa det material som ska komma med posten endera dagen.
Undrar om jag kan leta upp fötterna också?


Publicerat i 3-dimensionellt, Papier-maché, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Papier-maché och balsa

UNGEFÄR 65 CENTIMETER. För stor? Kanske, men nu är det försent att ändra mig. Jag växlar mellan materialen; papier-maché och balsaträ – och så diverse kemisk- tekniska produkter. Så det här är verkligen “mixed media”.

Men nu är jag ute på svag is. Jag är inte alls säker på hur det här ska gå eftersom jag provar mig fram. Att lägga tid på att tälja till armar och ben och sedan misslyckas med lederna – riktigt så roligt vet jag inte om jag vill ha.


Publicerat i 3-dimensionellt, Papier-maché, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Kaklat

BADRUMMET ÄR KAKLAT. Jag är ganska nöjd med passningen. Nu är det bara köket kvar och sedan är det golv och tak i alla rum  att göra och golvlister taklister, dörrar med karmar. Och det elektriska, förstås, alla ljuskällor. Det är alltså inte riktigt klart för inflyttning ännu. (Vatten och avlopp kommer som tur är inte att behövas.)


Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Tango i en Argentinsk avkrok

ETT FARTYG ANLÖPER Buenos Aires hamn vid Rio de la Platas utlopp. Troligen kommer båten att ligga vid kaj en tid, eftersom en matros på permission tar sig för att hyra en häst och rida dryga sju mil sydostvart, till en liten avkrok som inte ens har en riktig gata genom byn.
Här stannar han, binder hästen vid ett ungt ombúträd och träder in i den cantina som innehas av modern till målet för hans utflykt. Denna tar hand om ridspö och beväpning. Och på en bänk sitter hon, den bedårande. Hon har stuckit en nyplockad ros i sin barm: Lilla Carmen. Matrosen bjuder upp. Han har tagit sig ända ut hit till Samborombón för han vill dansa med sin Carmencita. Tango!

 

Per (bildhuggaren som uppmärksamma läsare av det här magasinet bör ha blivit förtrogna med vid det här laget) gjorde illustrationen till en sångbok i sina yngre år, på 1970-talet. Jag upptäckte den här bilden på väggen hemma hos honom och tilltalades förstås direkt. Det är en flyhänt tuschteckning där en minst sagt beslutsam Fritiof Andersson (för visst är det han) tar kommandot i tangon. Inte så elegant precis, utan mer resolut: Permissionen är kort – här ska dansas. Den stackars lilla Carmencita följer i dansen, något annat är inte möjligt när nordbon med livtag och uppsträckt arm för henne ut på golvet. Det här är en ögonblicksskildring. När kavaljeren väl tagit steget fullt ut kommer hennes högra fot att frigöras och man får hoppas att tårna, liksom armens leder och senor håller kvällen ut. (Det var faktiskt en blivande ortopediprofessor som tecknade bilden).

Under dansen, till tangorytm, kommer Fritiof med förslag. Inga kortsiktigt skamliga, utan mer ett innerligt gemensamt framtidsprospekt. Han tänker sig att mönstra av, ta jobb i svärföräldrarnas företag, gneta skötsamt, sparsamt, utan att dricka eller spela  – och bara ägna Carmen all sin kärlek.
Men Carmen är minst sagt skeptisk. Hon tror inte att den sjöfarne passar för ett stilla stationärt liv i familjeföretaget. Dessutom tycks hon komma att få ett mer vidlyftigt erbjudande inom kort, i vilket ingår en hacienda som är förfärligt stor och med ofantligt mycket boskap. Gemålen in spe dansar dessutom underbar tango. Fritiof fortsätter emellertid, trots sina dåliga odds att försöka beveka och övertyga sin vackra Carmencita om deras fullt möjliga glädjerika framtid tillsammans – ännu långt efter att solen sjunkit djupt under Pampas horisont.
Hur det sedan gick kan vi bara förmoda. Per Aspenbergs bild på det dansande paret sätter hur som helst igång fantasin på nytt, fastän jag hört Evert Taubes sång så många gånger redan.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Just nu i verkstan IV

EPOXIPASTA och papier-maché. Nytt och gammalt traditionellt material. Tills jag vet hur jag ska gå vidare, kör jag med lite modifierad upprepning. Papier-machén är ett bra material för arbete i etapper. Kanske är det därför jag tilltalas av det? Kanske för att jag har gott om råmaterial?

Eftersom jag är så osäker på om det här överhuvudtaget leder fram till något, kan jag ju lika gärna ta med en figur till  En gamling kan väl eventuellt behövas. ‘Eventuellt’ därför att det här växer, som tidigare nämnts, helt utan någon annan plan än de ostadiga idéer jag har i mitt huvud.


Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Just nu i verkstan III

DET GÅR ALLTSÅ inte fort det här, men det är inte heller nödvändigt. Om det är färdigt till våren så är det lagom. Då har jag lite sysselsättning under vintern. Som jag nämnt tidigare finns inga ritningar, inga recept att gå efter. Jo, visst finns det beskrivningar, jag har sett massor av såna. Men de verkar så pretentiösa, svåra och kräver ett tålamod och en noggrannhet som jag inte har riktig lust att mobilisera. Jag kör på enligt metoden trial-and-error. Går det så går det – om inte får projektet ingå i de 98 % av alla mina goda idéer som aldrig blir något. Där hittar det många vänner.


Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar