Bildhuggaren på Ön är borta

DET BLIR SÅ TOMT när man mister en god vän. De inspirerande samtalen, de goda tipsen och förslagen, kritik och beröm och alla ”vad tycker du?” Allt det har upphört nu. Det var en vänskap mellan professorn i ortopedi och den självlärde tecknaren, ett möte inom kulturens sköna sfär, där vi delade samma intressen. Per, min bildhuggande vän, var en människa med stor aptit på livet, som gjort så ofantligt mycket, men som hade mycket kvar att göra. Nu är han borta. Det känns så väldigt tomt och sorgesamt.

Tidigare inlägg om Per och hans ö:


Publicerat i Okategoriserade, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Sömngång

SÖMNBESVÄR har jag haft länge, kanske alltid? Däremot, har jag nog mer undantagsvis ägnat mig åt somnambulism. Jag vet inte hur vanligt det här ”fenomenet” egentligen är, men lite spännande, mystiskt verkar det ju vara, att nattetid(?) lämna sin bädd för att, styrd av en dröm, kanske trevande och försiktigt, skrida fram i tysta rum, i ett underligt tillstånd mellan sömn och vakenhet. Lite zombieaktigt och småkusligt.
Jag tecknade en sömngångare för att bli sömnig.


Publicerat i Okategoriserade, Tecknat, målat och tryckt | Lämna en kommentar

Vem är du själv?

-Vem är du själv, svarade pojken, innan hon ens hunnit öppna sin mun.

FÖR TRETTIO år sedan sysslade jag också med mysko idéer och projekt på min fritid. Bland annat en ofullbordad saga i blyerts, typ ”Alices lillasyster”, där ett oförhappandes ned- eller inramlande i en annan, högst förunderlig värld, syntes mig vara ett utomordentligt inspirerande koncept. Nu minns jag den bara som ”Vilsesviten”.
Det blev aldrig mer av idén än en svit på ett tjugotal bilder. Sen kom en attraktiv anställning som stal allt mitt fokus från det personliga knåpandet. Originalet och ett par andra bilder i sviten verkar vara borta. När jag blir riktig pensionär ska jag tota ihop en hel saga.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt | 2 kommentarer

Bint-Anath

TRE LÄNKADE SONETTER vilka handlar om upplevelser i en fjärran torr miljö. Styckena är uttänkta och präntade emedan skaldens rygg så sakteliga läker.

  1.  _________________________________________________________

Jag drömde…
…jag vakna’, med skorna fulla av grus
det brände på hjässan, förtorkad min hals
Horisonten låg tom, jag fann inget alls
blott i fjärran jag såg ett underligt hus.

Stapplande, matt och med sprickor i läppen
mot en stor pentaeder med fyra fasader
av sten på sten, i höjden klättrande rader
Men ingenstans fann jag porten och kläppen

Men då, ett block på glänt – där stod en flicka
i silkig klädnad och så vän, så täck:
– Min herre, ni törstar kom handen mig räck!

– Kom in i svalkan, få något att dricka
Farao sover, hans dotter är jag,
ensam, utled! Glad för besöket idag.

2. ___________________________________________________________

Från farstun hon förde mig in i en sal
med hieroglyfer från golven till taken,
Hon tassade lätt, hon var nästan naken,
bland sköna ting, av onyx, guld och opal

Ja, rummet var fyllt av objekt i mängd
– Min far har haft vurm för konst och kultur
mycket är samlat här inne, som denna skulptur,
det är jag. Är den lik? Jämför näsans längd?

Hon bjöd mig att sitta på ebenholtz-tron
och försvann i dunklet i silkesfladder,
kom strax tillbaka med tevagn och pladder

– Jag grubblar, sa jag, hur detta kan vara
jag trodde ni tillhör en svunnen skara?
Hon log så förbindligt: Té med citron?

3. ___________________________________________________________

Hon smekte min kind så lätt som vinden
– Ja visst är det märkligt, tyvärr en chimär
För egentligen är vi ju inte alls här
Inte ni, inte jag, inte far min på vinden

Jag tog hennes hand, min undran var pockande
– Är det sant, hur hänger då detta ihop, säg!
Nu kom hon mycket nära intill mig
Jag kände en mjukhet så underligt lockande

– Det handlar dock inte om konstiga ting
Det är många i öknen som alls inte tål
när solen steker på oskyddad svål

– Det vi upplever nu är ett solens sting
Låt oss ägna vår stund åt varann tills då,
ni ska vakna där ute i sanden ändå.

__________________________________________________________________________________________
Bint-Anath var dotter till Ramses II, vilken mig veterligen varken bodde eller begravdes i någon pyramid. Men det hör till min konstnärliga frihet att tänja lite på fakta.  (Reds. anm.)
Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Än så är det vinter

 

ÄNNU TYCKS DET vara långt till vår och det lär dröja innan vi kan gå utan strumpor och skor. Men lite barmark är ju ändå trevligt. Gärna mer sånt!


Publicerat i Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Fegt utan titel

EN FICK ÅKA till Stockholm. Jovisst säljer jag även mina egna bilder, de som jag gjort helt av lust och för personlig nödvändighets skull. Inte så ofta och inte heller med någon aktiv marknadsföring, men om någon vill ha något av mina verk – så inte mig emot. Tvärt om. Det känns både smickrande och inspirerande. Den här akvarellen har av någon anledning blivit utan titel, fast jag själv tycker det är småfeg ohyfs inom konsten att benämna verk med: ”Utan titel”. Det här originalets scanningsbeteckning är i alla fall ”Canelady”.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Prövsamt

FÖRSIKTIGTVIS, med pauser, har jag tagit ritbordet i besittning igen. En påtvingad overksamhet frestar ju också på tålamodet. En teckning har gått på ”remiss”. Det ger sig om handen varit stadig nog.

 

 

 

 


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Pausbild II


Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Pausbild



Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Idag hade passat bättre

MORGONDAGENS arbete vid ritbordet kommer att ägnas åt människans inre. Nämligen åt ett organ, vilket jag håller för att vara det allra vackraste av dem alla. Dess former, funktion – och dess mycket starka symbolik. Jag har tecknat det här organet många gånger, men varje gång känns det som en ny utmaning att avbilda. Egentligen skulle jag ha ritat bilden idag. Det skulle ha passat bättre med datumet.

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Hur lyder ordspråket?

”…. …. …., var haren har sin gång.”

JAG HAR GOOGLAT men är inte nöjd med de träffar jag får. Jag får bara upp torftiga: ”Ingen vet var haren har sin gång”, som inte alls har den finess som gamla talesätt brukar ha. Tacka fasen för att ingen vet var harar tänker gå. Men fyndigare än så vill jag påstå att raden lyder. Såna här ordspråk blir inte odödliga om de inte är eleganta. Och ingår inte ”räven” i meningen? Jag vill tro det. Någon som minns rätt och godhetsfullt kan upplysa redaktören, så att han kan vända sig på sidan och somna om?


Publicerat i Okategoriserade, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Tråkigt på tronen

JAG VET INTE när jag blev antirojalist, men det har skett under andra halvan av livet*, antagligen under påverkan av någon från ett republikanskt land. Innan dess var hovet och de kungliga högheterna något fanns, men inget jag ägnade särskilt många tankar åt. Nu har jag en mer irriterad inställning till det här förlegade arrangemanget med monarki. Men kungar, drottningar, prinsessor och prinsar, är i högsta grad gångbara i sagorna ännu.
Den här målningen härrör från min ”låt-dem-hållas-period”. Den ska väl föreställa en knappt myndig, gravt uttråkad drottning på sin tron. (Rike: Okänt.) Jag hade alltså inga problem med att teckna kungligheter. Och även senare har jag nog plitat fram en och annan kung eller sessa. Av fri vilja.

* Nuvarande beräkning.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar