Ransjöbygden

PASTOR PETRUS LINFÄLDTs i och för sig välgjorda karta över Ransjöbygden visar på ett ungefär det geografiska förhållandet mellan byarna i pastoratet, men den är säkerligen inte särskilt exakt och det saknas en hel del markeringar som skulle ha varit intressanta. Några vägledande avståndsmätningar tycks inte ha företagits, vilket gör det svårt att få begrepp om sjöns storlek och byarnas avstånd från varandra. Kartan är heller inte daterad.

Det förefaller emellertid mycket troligt att detta är en tidig kartskiss och att Petrus Linfäldt arbetade vidare med en mer detaljerad bild av de nejder där han verkade under så många år. Det kan inte uteslutas att fortsatt arkivarbete och genomgång av hans efterlämnade dokument ger mer information, såväl om områdets topografi som de i utredningen nämnda gårdars och torps lägen.

Redaktören

Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt | Lämna en kommentar

Dramat vid Ivarstorp

NÄR SPELMANNEN TOBIAS, efter att ha vaknat och nyktrat till en smula lagom tills att bröllopsfesten faktiskt var över och traskar hemåt strax före gryningen, slås dörren till Ivarstorpet upp och ut, i vilt språng, far en naken kvinnogestalt. Tobias tar det för att vara Isa, Ivars nyblivna brud, som i pur skräck löper till skogs, i riktning mot Masklint. Han går inte in i stugan, utan skyndar istället på stegen för att komma därifrån. ”Man vill ju inte lägga sig i och inte heller ertappas som åsyna vittne till brudens bara rumpa.”
Tobias håller inne med vad han sett och därför kommer denna viktiga redogörelse in sent i utredningen.

Redaktören

Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt | 2 kommentarer

Nytt fragment

UNDER ARBETET MED att sammanställa Petrus Linfäldts anteckningar trillade detta fragment fram ur buntarna. Man kan med någorlunda säkerhet fastställa utgivningsdatum till maj 1903. En hel del av trycket och papprets sköna struktur har tyvärr gått förlorad vid scanningen, men innehållet är ger ändå en fingervisning om hur udda och gåtfullt dramat i Ivarstorpet, Ransjölid en gång måste ha tett sig för bebyggarna. Det här fragmentet från lokalavisan visade sig inte bringa gåtan närmare sin lösning.

 

Redaktören

Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt | 2 kommentarer

Isa och Ivar

BERÄTTELSEN OM:
Korporalen vid Kongl. Skyttecorps, Dalslands Regiment;   Ivar Runesson, på Ranstorp ock Dennes unga hustru Isa Svennasdotter. Ett märkligt historiskt drama efter Pastor Petrus Linfäldts anteckningar.


En illustrerad saga, snart i ett medium nära dig? (Vem vet? Nu kommer ju de underbara ljusa sommarkvällarna, med nattfjäril och harkrank flygande kring ritbordslampan.)

Redaktören

 

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt | 2 kommentarer

Otrevligt

I HELGEN FICK tänkte jag att jag skulle börja realisera en idé ur skissblocket, delvis inspirerad av den just påbörjade säsongen, med allehanda nyvaknad blodtörst i naturen. Uppslaget tyckte jag hade en ganska bra bärighet och tekniken skulle ligga åt det mer lättvindiga hållet. Men jag vet inte längre om jag har lust. Det skulle inte bli någon snäll och trevlig berättelse. Den saken är klar.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

In flagranti

Edward Belisius XXLMII. Dömd för intrång, ofredande och vållande till (tilltänkt) skada.

OFTA KÄNNS INTE det lätta stegen, men någon gång gör han misstaget. Då är han rökt. Det kvittar vad han har att anföra till sitt försvar, vilka emotionella strängar han spela på. Rättegången blir summarisk och domen den förväntade. ”Jag var bara ute på en kvällspromenad på din arm, jag skulle väl aldrig…” Man kan väl säga att försvarstalet inte räcker till en friande dom, enär rätten anser att ”enbart närvaron kunna jämställas med brott in flagranti.”

Redaktören

Publicerat i Tyckanden & tankar | 1 kommentar

Livets mening

IGENOM. Det blev en väldigt dryg uppgift som kostade mig mycket energi och dessutom satte min självkänsla på prov. Duger jag verkligen för det här?

Det hör till jobbet. Inte precis såna här projekt, men att vara öppen för olika olika arbetsuppgifter. Allt kan ramla in i ett litet, framåtsträvande företag. ”En ung framåtsträvande man har alltid något att göra.” Så sa man på Solidar i Malmö, mitt första riktiga jobb. Med det menades att då chefen passerade skulle man vara sysselsatt. (Oftast räckte det med att se sysselsatt ut.)

Jag är varken ung eller egentligen framåtsträvande längre. Varför skulle jag sträva framåt? Nu? I ålderns elfte timme är det kanske snarare Livets mening som skulle sökas? Å andra sidan (en sån finns alltid) tycker jag att tanken på en mening med livet är ganska pretentiös. Vad finns väl i hela vårt universum som överhuvudtaget har någon särskild mening?

Å andra sidan (igen), har väl allt sin mening? Jag kan tänka på den där fåniga vitsen om mannen som bankade sig i huvudet med en hammare. En ”tillskyndare” utbrister upprörd:
-Men människa! Varför slår ni en hammare i huvudet på det där viset – och oavlåtligt dessutom?
-Å, det gör jag bara för att det är så behagligt när jag upphör med det.
….Meningen med saker och ting, skeenden och förhållanden? Ja, en del kan förändras, annat kan inte. Jag som varit, eller åtminstone känt mig uppbunden av flera åtaganden under en period, kan se som en meningsfull åtgärd att gå i pension. På riktigt. Jobbet på Kinn.com släpper jag naturligtvis inte frivilligt, men de andra, de sporadiska illustrationsuppdragen? De där som visserligen ger några extra slantar, men som också frestar på den gamle och hans vardagsschema. Det är kanske dags att stänga ”firman” för gott nu? Jag ser en viss mening i det. För övrigt är, som vi alla vet, livet ingen dans på rosor. Men vad hela i friden skulle det väl vara för mening med att dansa på rosor?

I den ljumma kvällen gick jag bakom vedbon för att hälsa på min lilla vän. Hon blev förstås lite rädd, men jag tror ändå att hon uppskattade mina varma händer lite grand. Till slut tröttnade jag på att stå och hålla henne, så jag följde henne hem och släppte av henne vid porten. Säsongen har bara börjat och för vissa är läckra grodor det mest meningsfulla livet har att bjuda.

Redaktören

Publicerat i Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

I afton dans

IDAG HAR JAG jobbat duktigt. 5-6 timmar med manuset (jag är noggrann), en tvårätters middag inklusive röjningen i köket efteråt (det liknar alltid ett ungkarlskök när jag är klar). Inget på teve som lockar, egentligen är jag lite trött och känner mig melankolisk, trots den här fantastiska dagen (jag tänker på vädret). Så jag tar lerklumpen och jobbar om den lite grann: Höjer figuren, sätter en lång klänning på och… ja, hur 17 är det nu med klänningsveck? Jo, jag ser redan megafelet.
Sedan jag blev feminist har jag lovat mig själv att ge fan i kvinnofigurer och istället skapa… något annat? Men då är det ju så att människor är hundra gånger intressantare än landskap, blomstervaser och tapetmönster – och när det gäller människor är kvinnor tio gånger intressantare som motiv än män. Jag vet inte varför, men så är det. Men jag ska undvika onödig nakenhet. Tiden är förbi när sånt per automatik var ”konstnärligt” och ur alla konstnärliga synvinklar försvarbart. Kvarstår faktum: Kvinnor är tio gånger intresantare och snyggare än män.
Skissen heter i nuläget ”I afton dans”. Undrar om Rich. Langsbroe råkar titta in i kväll också?

Redaktören

Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Soldyrkare

UPPE I SOLEN helt och hållet. Nu behövs UV-strålarna och värmen. Först få igång systemet, frukosten får vänta fastän det kan ha gått närmare ett halvår sedan kvällsmaten. Men fortfarande ensam. Var är alla andra? För det måste ju finnas fler, det här är ett bra ställe. Kanske har de inte vaknat än, eller satt klockan på ”snooze”? Jag går ut bakom vedbon varje dag nu. för att inventera. Förra året kom jag på dem mitt under kurtisen. Det var den andra maj.
…”Det här är inga trevliga djur”. Jag vet att många tycker så och jag tror att det kan röra sig om att vi har någon kvarglömd gen, som gör att vi aktar oss. Inget fel i att akta sig. Det är just vad de här varelserna vill: Att vi lämnar dem ifred eftersom de är så försvarslösa. Inte ens huggormen kan freda sig mot en fientlig människa. Jag reagerar också på den ornamentlika formen när de oförmodat visar sig på marken – eller rinner iväg genom gräset. Det är nog en reflex. Men rädslan är sedan barnsben ersatt av fascinationen. Det går alltså utmärkt att förlika sig med de här skygga soldyrkarna.

Redaktören

Publicerat i Okategoriserade, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

En slags fridag

LITE OMVÄXLING på arbetsuppgifterna känns nästan som ledighet. Och så har ju solen glatt såväl hög som låg idag. Efter att äntligen ha skickat iväg ett jobb som blev uppskjutet fick leran sin stund igen. Objektet stod ju där på arbetsbordet. Material och verktyg ska aldrig städas undan. De ska vara åtkomliga för varje infall, varje lust som kan pocka på.

 

Det här ska inte bli något skulpturalt. Det är bara ett sånt där infall, den där idén jag hade. Som möjligen blir något helt annat och i så fall i två dimensioner istället för tre. Just nu handlar det bara om avkoppling, om att varva ner lite grann efter ”fridagen”.

Redaktören

Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 1 kommentar

Ur underjorden

MARKEN ÄR EN ganska djup utfyllnad av schaktmassor, stenbumlingar och grus med ett jordlager ovanpå. Det är klart att det skapar perfekta hålor för övervintring. Solen och värmen är omöjlig att motstå efter alla kalla månader. Uppkrupen till hälften ur ett hål för att värma sin kalla kropp låg den här. Den höll emot med bakkroppen och jag ville inte bruka våld. Den fick backa ner i underjorden igen. Stackaren behöver solvärmen så väl  – och så kommer jag och stör. Men nu har vi väl den efterlängtade vårvärmen här i alla fall? Det blir många fler tillfällen att sola, hoppas jag.

Redaktören

Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Valborgsnatt

EN STUNDS MEDITATION, med ett plastiskt material i händerna. Det sätter hjärnan på ”stand-by”. Motivet är en efterhängsen idé som jag här försöker ge tre dimensioner. Det är söndagkväll, men i morgon är det 1:a maj. Så det blir ingen vanlig arbetsdag – dock arbetsdag (vilket jag skäms lite för att skriva). Vi har de senaste decennierna gett ifrån oss arbetarnas dag, som våra upphov kämpade till sig. För sig själva och för oss. En fri dag för att demonstrera! För att tåga tillsammans. Efteråt kunde man ta familjen med till parken, dricka kaffe och sockerdricka i solskenet. Maskinerna fick stå stilla i fabriken. Pappa och mamma var ju lediga. Lärarna var också lediga, så skolorna stod tomma och tysta. Det var en fin dag vi fick.
Men nu? Allt är öppet för full kommers och nassar ska tåga i Falun. Jag själv, jag har ju en deadline. Vi skulle ha hållit i vår dag bättre!

Redaktören

Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer