De’ ska Fan va’ teaterdirektör

ETT TOMT RUM. Scenen, spelplatsen för dramat. Här ska fyllas på med rekvisita, en fondkuliss utanför dörren och kanske lite teatersnö som ska visa hur otätt och dragit det lilla huset är. Ved till spisen ska staplas upp, förvaringskärl för livsmedel, vatten mm och en irori för tekoket. Och så tatamimattan på den upphöjda delen.

En ny exteriör av den lilla hyddan, för scenbyten. Jag tror att jag lätt ska kunna lägga på snö ovanpå. Sen står då fondmålningarna på tur. Bergslandskap, träd, en by som skymtar i dalen?

Drama föresten, vilket drama? Det finns inget drama ännu, bara en vagt viskande idé som jag inte ens kan höra tydligt. Skådespelarna är väl i och för sig redan utsedda (castade?) men produktionen har inte fått något klartecken ännu. Jag, som huvudproducent och ”konstnärlig ledare”, är fortfarande rätt så tveksam till projektet. Det borde åtminstone ha funnits ett manus – men det gör det inte!


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Hokkaidonatt

Riset kokar ris / gästen på tatamimattan / stannar i köldnatt.

MAN AVVISAR INTE en vandrande gäst när vinternatten nalkas, en gäst som dessutom har samurajstatus.
”Blir det mer snö och vinddrev i natt, kanske hans vidare färd blir omöjlig? Men hur blir det då? Hur ska en ensam kvinna handskas med en krigare? Tänk om han blir vild! Men han hade en flådd hare med sig. Och han ser bildad och snäll ut. Flaskan med sake gömde jag i alla fall. För säkerhets skull.”


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Gratis dessutom

DET HÄR ÄR en film från 1972, som verkar ha hamnat längst in i arkiven, med rätt många andra dammiga rullar ovanpå. Jag har sett den förr, när SVT sände den, men hade inte mycket minnen kvar. Men nu ”lånade” jag den via mitt lokala biblioteks lånekort.

Helt klart är detta en 70-talsfilm, från den korta period när det var ’inne’ att bry sig om andra än sig själv och kanske kan man känna sig lite nostalgisk om man ser filmen idag, när allt har blivit så annorlunda här i landet; så väldigt höger och pro-egoistiskt. Nu bedöms antagligen inte Kjell Gredes ”Klara Lust” som något högre filmiskt mästerverk av de som bestämmer sånt, men vi är inte där ännu då såna här rullar bränns på bål. Så passa på! Det är en vacker saga och ganska bra berättad på celluloiden*. Lars (Brasse) Brännström, Gunilla Olsson, Carl-Gustaf Lindstedt och alla de andra medverkande gör, om inte lysande insatser, så i alla fall detta till en fin liten film att drömma sig bort med en stund. Slå på datorn, ta fram lånekortet och klicka här.

*Nu för tiden har man brandsäkrare emulsionsbärare, jag vet!

 


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Mer nederbörd

JAG LADE TILL lite ymnigare snöfall och så blev det en högerbild också. ”Främlingen” ser ut att vara en samuraj. Det fattas något i bakgrunden. det ska jag lägga till, om jag gitter. Det här provandet har ännu inte fått projektstatus.

Ymnig snövind / han kommer ifrån dalen / på frusna fötter.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

En främling

HAR JAG GJORT en, kan jag väl göra en till: Vintern har kommit till bergsbyn. Det är sällan någon syns till utomhus. Men det kan hända att en okänd man pulsar uppför sluttningen. Vad kan då han ha för ärende?

Snön dämpar ljuden / främlingen hör hon ändå / han går tungt uppför.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

På försök

JAG FICK EN bok i födelsedagspresent – en tjock volym med poem av Bashô, översatta från japanska och förklarade av Lars Vargö. Och… ja det är klart att jag fick inspiration till ett eget försök: En bild och text i trevande ”Haikuformat”?

Först kom snön till byn / sedan kylan och brevet / tårar vätte det.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Ett vykort

Vy från skuggan under ett parasoll.

Som en prins i en bagarbod.

LISSABON, ALGARVE, MAFRA, SESIMBRA. Den för jämnan stationäre redaktören har återkommit till sin pulpet efter att ha varit ute på vift: I Portugal, där vi gästat hustruns familj under ett par veckor. Som alltid undfägnas vi med livets goda: Sol, värme, lata dagar och ett generöst (lätt överdrivet) frosseri i landets läckerheter. I och för sig tycks det inte ha varit någon dålig sommar i Sverige heller, men att resa hemifrån ett tag är ändå välgörande. Har man dessutom förmånen att få hamna mitt i ”vardagslivet” hos släkten, ska man inte klaga. Att leva lyxigt i ett par veckor, kan dock snabbt fördärva en annars modest och anspråkslös karaktär. Men man måste ju också våga ta risker ibland. Här är några motiv från ”A doce vida”:

Lissabon. I bakgrunden, Floden Tejos utlopp i Atlanten.

Vilamoura, Algarve. Rekreationsort De Lux.

Hamninlopp, Algarve. Utan sol, ingen skugga.

Flôr do Mar. En av de oräkneliga. Alla landets restauranger kan i princip generellt rekommenderas.

Palácio Nacional de Mafra: Grandiost, storslaget, enormt!

Byggstart 1717, slutfört 1755. Breder ut sig på ca 37 800 m², har ca 1 200 rum och 156 trappor.

Till och med en egen sjukstuga ingår.

Sesimbra: Födelsedagskalas, ungdomarnas bord

Sesimbra. Namnet hyser både palmsus och daller av Atlantens vågglitter.

Sesimbra. Blott en tvärgränd ifrån turisterna.

Och så Lissabon igen…

…och de där miljöbilderna som jag tycker om att ta.

”A fadista”. Lissabon vore inte fullkomlig utan sin fado. Jag fick prov på ’live performance’.

Är det konstigt att man längtar bort ibland? Eller snarare: längtar att stanna kvar?

 


Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Pausbild

Lata dagar i den förlängda sommaren.


Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Ett rum

ATT LÄSA ”Tålamodets sten” av Atiq Rahimi, är som att se ett teaterstycke på en liten intim scen. Dekoren är minimal; ett rum utan andra prydnader än ett porträtt och en dolk på väggen mellan två fönster. Inga möbler, men en madrass på golvet, två dörrar varav en är förhängd av ett draperi. I det här rummet stannar jag som läsare genom hela dramat. Ändå vidgar sig bilden och tätnar genast; bilden av situationen och av huvudpersonen, kvinnan som vakar över sin svårt sårade man i ett hus i en krigszon. Kanske i Afghanistan. Hon sköter honom, ber för honom och radbandets 99 pärlor löper varv på varv. Men hon börjar också öppna sig alltmer inför sin tigande och tynande man, börjar bekänna…


Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer


Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

10 år till?

Redaktören tackar för peppning och glada tillrop!

JAG GJORDE ETT test på en Internetsida, för snart 30 år sedan, typ: Witch will be your death day? Fånigt, men så var ju Internet på den (?) tiden. Enligt testet skulle jag leva till 80 år. Dock inget datum, men det var kanske bäst så. Inte för att jag har satt någon djupare tilltro till tillförlitligheten, men beskedet fastnade ändå i medvetandet. I släkten har man både levt längre och avgått tidigare. 80 år, det är väl ändå en ganska generös livslängd? Den skulle jag vara nöjd med. Jag ser det lite som att klockan just har ringt för det sista 10-årsvarvet. Nu ska det visa sig om jag orkar hela loppet.


Publicerat i Tyckanden & tankar | 1 kommentar

Ingen recension

DET ÄR MÄRKLIGT att SVT inte tycks ha någon kvalitetskontroll alls på avdelningen för filminköp. Eller kan det verkligen vara så att Sveriges Television tycker att sånt här duger åt oss? Ännu märkligare är att jag sitter kvar och glor, ända till sluttexterna trots att jag är generad, ja jag rent av skäms å filmmakarnas vägnar. Och å mina egna, eftersom jag inte stängde av.

Några uppgifter om titel eller medverkande lämnar jag inte. Må dessa rörliga bilder glömmas. Må filmen försvinna, likt de timmar den tagit ifrån mig. Jag som har en bra bok jag kunde ha läst istället.


Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer