Zuleikas version

DET SÄGS att när Josef efter att ha sålts som slav av sina bröder, omsider hamnade hos Potifar, hovman under farao. Där kom han genom att arbeta väl att avancera till föreståndare för hushållet. Potifars hustru som lär ha varit mycket vacker, kastade blickar på den tillika sköne Josef och vid lägliga tillfällen sägs hon ha givit allt mer påträngande inviter. Josef som dock inte ville svika sin husbondes förtroende. Till slut blir Zuleika, ja så hette Potifars hustru, så trånande att hon går till handgriplighet. Då de båda råkas i enskildhet rinner bägaren över av Zuleikas älskogsträngtan och hon fattar tag i Josefs mantel och gör ett otvetydigt närmande. Josef sliter sig dock loss och lämnar den därvid manteln i Potifars hustrus händer.

I sin förtvivlan och harm över den unge vackre tjänstemannens avoghet, ropar Zuleika till sig både sitt tjänstefolk och sin man. Nu hävdar hon att Josef försökt lägra henne med våld och han kastas i fängelse. Här går sedan vittnesmålen isär om hur han klarade sitt skinn, men Josefs utomordentliga drömtydningsförmåga spelar förstås in.
Oräkneliga målningar har gjorts av den här scenen. Många finns att se på Internets bildsökningar. Stilarna varierar efter historiskt skede och stilepok, men ett lätt konstaterande är att snart sagt samtliga tolkningar av dramat tilldrar sig i Zuleikas sovgemak. Vad i hela världen gjorde Josef därinne?


Troligtvis finns många förklaringar, eftersom Josef nu styrde över Potifars hushåll. Säkerligen i samråd med dennes hustru. Kanske behövde han rådfråga sin husmor om något? Kanske kallade hon på honom?
– Josef, kom in till mig ett slag! Skulle han vägra redan där? Det hade ju inte varit möjligt för honom att ignorera sin arbetsgivares hustru.

Och hur var det med känslorna? Var Josef helt kall inför Zuleika? Han skötte sin tjänst plikttroget och lojalt, men han var en ung man ändå.  Är det omöjligt att det fanns en ömsesidig attraktionen mellan Zuleika och Josef? Och om de båda flörtade med varann när så kunde ske under arbetstid, vore det väl inget särskilt konstigt med det. För inte var väl mänskligt beteende var så värst annorlunda förr.


Men historieskrivare är ju ett släkte för sig, det vet vi och skriften förtäljer ett och ganska summariskt ställningstagande. Och ju mer man tänker på det, desto mer hopar sig frågetecknen över den här gott och väl tretusenåriga episoden. Kan det vara så att det inte alls var så här det gick till? Kanske finns en helt annan berättelse? Zuleikas version?


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Pre-hippie-music-farewell-concert

Inget lockande i SVT:s programtablå denna lördag heller! Jag öppnade Youtube och lät slumpvisa uppslag och associationer bestämma sökriktningen:

DELAR AV den här showen har jag sett tidigare på Youtube, men ikväll råkade jag hitta det kompletta programmet, som BBC sände för ganska exakt 52 år sedan: The Seekers avskedskonsert. Keith, Bruce, Judith, och Athol från Australien tog sig till London och gjorde sin kanske allra största hit med titelsången till filmen Georgy Girl! Den kommer i slutet.
1968 var jag nitton år – hade annat att tänka på (eller borde ha haft), men hörde i alla fall gruppen i radio då och då. Och jag gillade deras låtar. Med nostalgins inverkan tycker jag idag att de var riktigt bra. De representerar faktiskt en del av det bästa från en sedan länge svunnen pre-hippie-musik-epok. Ett skönt analogt klingande videodokument.

De mer komiska inslagen i showen har naturligtvis passerat ”bäst före datum”, men för den musikaliska nostalgikonsumenten är det helt i sin ordning.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Med all rätt

FÖR LÄNGE SEDAN, när molnen var berg av bomull; mjuka, luddiga och lika varma som sommardagarna – då drömde jag om att flyga.

Att sväva på egna vingar, upp till dem, över dem och sedan dyka rakt ner i molnbolstren. Sitta vid kanten, ropa och vinka ner till mamma. Sedan flyga igen. Så lätta var mina tankar då, för länge sedan.

Nu är jag nöjd med att gå här på jorden och det är högst motvilligt jag sätter mig i en flygmaskin, de gånger jag ändå gör det. Vilken misskalkylering, vilket övermod, att tro att man kan få över 80 ton av metall, taxfreepåsar och mänskligt kött att sväva! Vråken skrattar åt oss. Och med all rätt.


Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Beslut innan kvällen

ATT LEDA VATTEN är något människan har gjort så länge hon varit människa. Kanske längre. Kanske är det en naturlig drift? Vi består ju själva av intrikata och komplicerade vätskeledningar. Att få regnvatten att fylla på vår guldfiskdamm står inte alls i proportion till exempelvis blodsystemet, i fråga om sinnrikhet, men vattenledning är ändå just vad redaktören för det här Magazinet har sysslat med.

Det provisorium som visat att 1/4 av takets avvattning kan ge god utdelning till fiskarna, kan snart avvecklas och det nya, något mer diskreta systemet kan få träda i tjänst i stället. Här ses först det kärl som ska ta emot och i viss mån magasinera vattenvolymen i de fall det handlar om störtregn. Jag vet ju inte om rördimensionen som ansluter därefter, är tillräcklig. Jag räknar med att vattnets egen tyngd ska hjälpa till med flödet vid såna skyfall som det vi fick igår.
När jag är färdig är det bara att lossa stupröret och svänga över utkastaren till den nya installationens ”flödesutjämnare”.

Visst syns röret, men det oestetiska ingreppet i miljön blir i alla fall mindre än det som plankor plastpåseslang, eltejp och diverse annat orsakat. Jag skulle till och med kunna måla röret i trädgårdsgrön kulör – men kanske ska man inte överdriva ändå? Mycket kan döljas av fagra blommor också. (Jag ska tala med min fru om det.)

Det är som att bygga med LEGO ungefär och märkligt nog, när det gäller byggmaterial, har jag inte tyckt det var dyrt. Den här undergången gick galant att göra. Tumstocken var inte ens med. Däremot använde jag vattenpasset. Det är viktigt med flödet.

Avslutningen kräver ett par (svaga) böjar till för att avsluta lite mjukare. Så byggfirman får se mig igen. Då kommer jag nog upp i 600:- Men å andra sidan får jag lite material över.

…Nu lär nya regnområden vara på väg in över landet, laddat med rikliga mängder nederbörd. Så frågan är om jag ska köra igång anläggningen redan nu, eller lugna mig lite. Jag bör nog ta beslut innan kvällen.


Publicerat i Okategoriserade, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Uppslag

NEJ, MIN NYA idé handlar inte om någon flicka från Pigalle, eller om prostitution, gangsters eller ens om Paris. Inte alls. Fast egentligen är det bara ett uppslag – ett idéembryo än så länge, så jag vet ju inte riktigt säkert. Att det kommer att handla om nattlig verksamhet är nog ganska troligt, men vad sedan mer är, låter jag bli förborgat tills vidare. Det är ju så lätt att en god idé, vilket detta är, dunstar bort vid olämplig hantering.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Om regn och dess uppsamlande

MIDSOMMARAFTONEN visade moln innan solnedgången. Regn vore en gåva, men det skulle ännu dröja till nästa dag. Och kanske var det bäst så? Idag kom det i alla fall. Först en rejäl skur följt av ett uppehåll. Sedan längre, lättare men ihållande nederbörd.

Solregn med regnbåge avslutade kvällen efter en givande och bra midsommardag:

Min enkla prototyp för en regnvattensamlare som bara väntade bara på att få testas, fick till slut börja leda vatten från en fjärdedel av takytan ner till guldfiskarna. Det blev mer än jag trodde. Vattenytan höjdes med minst 4 cm. Inte så mycket kanske, men multiplicerat med ytan, bör det röra sig om 160 liter, om inte mer.
Och regn lär vi ju få mer av. En utvärdering redan nu säger att en regnig vecka nästan skulle kunna fylla dammen. Det kan vara dags att börja leta efter lämpligt material till en diskretare vattenledning. Fiskarna är en tålig sort, men jag är ändå skyldig dem att förse dem rikligt med tjänligt vatten. Det får gärna rinna över kanterna – då kommer överskottet min hustrus blommor till del. Allting kommer att bli så bra!

Sädesärlorna var ute under hela regnvädret. Ruskade bara av sig då och då.


Publicerat i Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Midsommarmorgon 7:30

SOLEN SKINER REDAN varmt och det är högst tveksamt om vi får något regn, vilket annars kan höra till traditionen. Den mycket allvarliga pandemin bryter också mot våra invanda ”krav” på festdagen. Men man kan ju göra det bästa möjliga av högtiden: Årets längsta dagar.
Redaktören ber att få önska en trevlig och fin midsommar!


Publicerat i Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Trädet i Bregottfabriken

”MARGARINARBETARNA” var på annat håll, så även om de bara är unga praktikanter ännu, som jag tror mig om att kunna mota iväg om det skulle bli närgångna  så passade jag på att ta en tur bort till trädet i lugn och ro. Det grönskar. Inte lika frodigt som de som ännu står, men bladen är friska.

Det är förvånande hur mycket sav och näring som stammen ännu innehåller. Ska virket duga till ved får nog trädet ligga kvar över sommaren och avlövas, gissar jag.

Jag tycker om träd. Träd imponerar på mig; med storleken, med styrkan, åldern. Det är sorgligt med fallna resar, just för de många årtionden, kanske sekel och mer, som de representerar. Kanske är vi jämngamla? Nja, jag tror att jag kanske skulle ha nått om stammen med armarna när jag var barn. Så jag är nog yngre. Men jag var inte här då.

Trädet stod här, medan jag levde mitt liv annorstädes. Jag har haft 16 olika boplatser när jag räknar efter, medan trädet stod här. Och först här i det nuvarande hemmet råkade vi på varann. Trädet skulle knappast ha brytt sig, även om det kunnat. Träd behöver inga människor. Förhållandet är det motsatta.

Jag kan väl inte påstå att jag gav det fallna trädet min särskilda uppmärksamhet, medan det stod där. Ett bland många. De får dela på min tillgivenhet. Men när storm eller motorsåg knäcker en ståtlig rese, då kan jag gripas av den där vemodiga känslan; av perspektiven, av associationerna. Ett träd står för sin ”epok”. Under tidens gång kan många människor ha strosat under grenarna – ännu fler kor och kalvar.


Publicerat i Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Distans


DET KÄNNS BRA att fortfarande ha lite kontakt med yrket, att handritat fortfarande kan vara ett önskemål till medicinska artiklar. Min skissartade stil, svartvitt val dessutom. Det har jag inget emot. Bilderna kan faktiskt ge en känsla av att vara sprungna ur ett nära samarbete mellan professorn och tecknaren, vilken ju också är fallet. Fast på distans då. Det brukar gå alldeles utmärkt.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Byråkratlandet

PÅ EN SKUGGIG del av trädgården hos några agrikulturella vänner sticker just nu primörer upp ur myllan. Det är en byråkratodling som lovar en riktigt god skörd den här säsongen.
De ska inte ha för mycket sol, de där knölarna, tipsar en av trädgårdsmästarna, som välvilligt delar med sig av odlingsråden. De trivs inte med alltför mycket ljus.
Byråkratlandet är förstås beläget i Alandsryd, utanför Värnamo.


Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Som det kommer

I DENNA LJUVA sommartid… Den gamla kattan går gärna ut och gläder sig vid den sköna värmen och allt spännande som doftar överallt, som hörs överallt och åt allt intressant som rör sig bland den tätnande grönskan. Visst plockar hon samtidigt fästingar i gräset, sommaren ska ha sin tribut, men hennes fjorton somrar har nog gett henne de antikroppar hon behöver. (Hjälp med ”avlusning” finns ju också att få.) Och det här är bara i början av blomstertiden. Sol, vind, regn och åska – hur säsongen kommer att arta sig vet ingen, men jag är helt säker på att hon tar allt som det kommer. Hon brukar göra så.


Publicerat i Tyckanden & tankar | Kommentarer inaktiverade för Som det kommer

Laken

(Klicka för att se större bild.)

 

ETT KVÄLLSFISKE på isen ger god utdelning och madame Sashigawa vet precis hur en präktig lake ska tillredas för en festmåltid.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt | Kommentarer inaktiverade för Laken