Semipositiva tankar

NU GÅR DET inte längre att kalla årstiden för något annat än vad den är: Vinter. Inte ens jag kan fortsätta att förvränga verkligheten med “senhöst” och andra omskrivningar.

Det här är den närmaste framtiden – snö, kyla, blygrå skyar som bara släpper igenom några få watt av solljuset. Den sista rosenknoppen ger upp till sist, inför kylan och mörkret. Hon och systrarna var ändå optimistiska och tappra, ända tills nu.

Det är ett par veckor kvar till vintersolståndet. Det enda att göra mot mörkret är att hålla stånd, att mota det på olika sätt: Genom att fylla perioden med olika sysslor, att vara upptagen, kreativ(?), fly in i litteraturen, gömma sig/glömma sig i långtidsprojekten, bjuda hem vänner… Det finns knep att mota tristessen. Det brukar också finnas något positivt i att vädret ute håller en inne. Det brukar kunna bli en hel del tid till förfogande. Och så kan man ju tända ljus.


Publicerat i Okategoriserade, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Korkat, men sånt roar mig.

NÄR JAG RUMSTERAR i datorns bibliotek och mappar inser jag att jag också skulle vilja få tid och tomt bord till en del oavslutade ‘opus’. Inte till allt ofärdigt jag hittar, men en del idéer tycker jag i grund och botten är rätt bra och skulle kunna fullbordas. Bland annat var jag ju igång med det här “skuggspelet”, det som skulle beskriva mänsklighetens allra första fridfulla dagar, enligt gamla annaler. Jag har berättat om det tidigare.
Tusch på vitt papper och tuschlavyrer som bakgrund, fågelkvitter som beledsagar skuggspelet som arbetas fram med tuschpensel, scanner och PhotoShop. Och så ett alldeles utmärkt redigeringsprogram som dessvärre följde med föregående dator till datorers saliga ängder. Jag har försökt att köpa programmet (den redigerare som jag arbetat med var en installation av sonen för flera år sedan, och mjukvarans vägar till min dator vill jag inte veta). Nu har jag försökt köpa programmet, men det låter sig dessvärre inte göras så enkelt som genom att klicka i formulär och ta fram kortet. Ett utmärkt dataprogram, men en usel hemsida. Faktiskt. Kanske lyckas det vid min nästa kontakt?

Så här långt kom jag alltså:

Det här är bara ett prov – en test på de delar jag hann med att teckna och pussla ihop. Förutom fågelkvittret i bakgrunden hade jag planer på att investera i en Jim Beam, för att efter ett par glas få det rätta avspända tonläget på rösten som en narrator, som det heter numera, ska ha. Till den här provsnutten hann jag bara med att tugga lite knäckebröd i mikrofonen. Får jag tid över och lyckas få programmet (andra redigerare jag provat är inte alls lika bra för mitt arbetssätt) ska jag kanske slutföra idén. Även om den i min vanliga stil är korkad, så har jag ju ganska roligt med sånt här! Efter jul får jag kanske lite mer tid till förfogande?

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Ur bokhögen II

NATT-TILL-MÅNDAGSSYNDROMET: En åkomma jag haft så länge jag minns, att inte kunna somna på söndagskvällen – eller som nu, vakna vid tretiden och inte kunna somna om. Jag tänker – alltså sover jag inte. Det här händer annars också, men i huvudsak natt till måndag. Läsning kan hjälpa men inte alltid. Ibland verkar det till och med ha motsatt effekt. När till på köpet ett sug efter en kopp kaffe sätter in, ja då får väl sakerna ha sin gång. Nu är klockan 4 och utanför fönstret ligger frosten vit och det är fyra grader minus.

Boken, “Tine” är en 128 år gammal roman av Herman Bang. Jag har inte kommit så långt. Det går långsamt att läsa på danska. “Gammeldansk”. Jag måste ideligen läsa om, vänja mig vid att tänka ljudet “aa”, det släpig försvinnande “d” i slutet av ord och gissa många andra ords betydelse. Att jag överhuvudtaget kan ta mig igenom text på grannspråket, beror på de goda förhållandena för att se dansk fjernsyn under mina många skånska år.

Nej jag har inte kommit så långt ännu, men jag har förstått att Tine är kammarjungfru hos fru Berg och hennes man, på deras sommarviste på ön Als i sydligaste Danmark. Det kan vara något åt “herrgårdsroman” – jag vet inte. Kong Frederik är död, Herr Berg har blivit inkallad och Tine förefaller vara en hjärtegod ung dam så här långt. Jag kan väl ta några sidor till, när nu situationen ändå är som den är.


Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Vandalorum, en lysande novemberlördag

“UTSNITT” heter en nyöppnad samlingsutställning i Konst- och designcentret här i kommunen. Och utsnittet kan nog tydas som ett ‘smakprov’ ur den mycket omfattande konstsamling som Tore G. Wärenstam* en gång grundlade och som en stiftelse under hans namn förvaltar och bygger vidare på efter dennes frånfälle.
Efter obligatoriska invigningstal släpps publiken in och jag måste beskriva utställningen som en lyckträff. Äntligen någonting att titta på, begrunda och uppleva något inför. Det har inte alltid varit så på Vandalorm. Jag gillar dessutom samlingsutställningar!

En samlingsutställning har alltid det goda med sig att jag för det mesta finner något tilltalande/intressant/spännande. Här var utdelningen väldigt hög. Jag måste anta att Tore G Wärenstam hade god smak och att stiftelsen följer denne konstsamlares anda?
Jag väljer att bara glimta utställningen i den här rapporten och istället försöka återge något av vernissagets stämning i bild; med besökare, konsten och deras i flera fall närvarande skapare. Mest därför att jag tycker att du, så lång som möjligt,  ska se den utan obehörig påverkan – som jag själv, när jag gick runt. För; se utställningen, det ska du!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Just nu är faktiskt alla Vandalorums tre lador kvalitativt fyllda! (Länga nr 2 och 3 besökte jag förra veckan, men fick ingen tid för något referat.) Om det fortsätter så här, kommer jag att ändra min generella uppfattning om det här Kulturetablissemanget: Till det mycket bättre!

 

 

* Information om Tore G Wärenstams historia och data om Stiftelsen måste jag överlåta till dig själv att söka. T.ex här.


Publicerat i 3-dimensionellt, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Veckorapport: Obstruktion och flyt

PROJEKT 1: Den här delen fungerar inte tillfredsställande. Den måste göras om – göras annorlunda! Möjligen har jag försökt mig på en genväg för mycket här, men å andra sidan bygger idén på förenkling, även om det inte känns så hela tiden. Obstruktioner alltså, men också flyt:

PROJEKT 2: Snickeriets PREFAB-avdelning producerar dörrblad och foder. Här ligger en grundmålad serie i väntan på nya färglager och så småningom leverans till byggplatsen.
Spisen har avbeställts enär dess kapacitet anses underdimensionerad i förhållande till  bostaden och hushållets storlek.

 

 

 

 

 

 


SEDAN HAR VI: Projekten på “Väntelistan”, där en alldeles nyss påbörjad mustrio ingår. Dessa vardande möss skall, i någon väder- och värmetålig form, så småningom utgå till sydligare, latare latituder. Färdigdatum: December-januari? Jag tror inte jag kan rulla tummarna förrän i april. Då ska jag gå och meta.


Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Vad jag borde

IBLAND KOMMER TANKEN för mig, att det skulle vara skönt att röja ut allt, att bara ha ett tomt ritbord, ett vitt papper och en penna. Minimalism även när det gäller “intressen”. Jag skulle förbjuda mig själv att få idéer, att ta mig för allt sånt där som lockar, men som jag vet bara skapar kaotisk röra överallt. Jag borde gå in i en “kreativ askes”, vända blicken mot naveln och glömma “projekten”, visa dem på porten, så fort bara tanken på nya verk, byggen, konstruktioner dyker upp. Det borde jag!

Min värld krymper, åtminstone i fysisk utsträckning. Återigen måste jag leta efter en tom yta arbeta på. Allt är belamrat med material, verktyg, prover och spill. Jag kommer att röja, igen, fast det inte var så länge sedan sist (eller så verkar det bara som om det var nyss). Men det löser inte det fundamentala problemet med mig. Min fallenhet för att stöka till. Jag borde inskränka min “kreativa drift” till ett ark papper och en penna. Det är vad jag borde! Ibland kommer den tanken för mig.

Publicerat i 3-dimensionellt, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 5 kommentarer

Hemma hos…

 

HÖGEN MED SPILLVIRKE växer. Det tyder på att jag gjort ett arbetspass igen. Taklisterna i övre rummet gör mycket för helheten. Nu på kvällen är det lite skumt, men jag tror att det blir ganska bra i dagsljus också. Problemet nu är att virket inte räcker. Jag har tagit hem för lite av den ena dimensionen! Men mer är beställt och trähökar’n verkar inte ta alltför illa upp.

 

Jag har haft god hjälp med att måla listerna. Det är annars ett onödigt tidskrävande och ganska otacksamt jobb. Man slår ju ändå märken när man ska spika upp dem. Den här gången bestämde jag mig emellertid för att limma fast listerna. Den som en gång ska renovera huset efter oss får ta jobbet och besväret att ta ner dem igen.

 

I köket kom dörren på plats. Jag fick ingen riktig passning, men det döljer jag med dörrfodret. Tak- och golvlist ska till, sen ska jag leta upp rökkanalen så att jag vet var spisen ska stå. Vedspis! Man vet ju aldrig med de där elbolagen.


Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Ur bokhögen: Högläsaren

JAG VET INGET mer om den här författaren än att han skrivit denna roman, som sägs ha blivit flerfaldigt prisbelönt och blivit översatt till ett flertal olika språk. Det står på baksidan.
Men den täta berättelsen innanför pärmarna tror jag inte någon som börjar läsa boken kan avstå ifrån förrän den helt enkelt är slut och bara de tomma utfyllnadsbladen återstår. Mig lämnade den mig i ett övergivet tillstånd efteråt, ensam med alla tankar. Många frågor som uppstod fick inga svar – det finns inga svar. Jag måste själv ta ställning och själv se vad som är rätt eller orätt, juridiskt eller filosofiskt, skuld-oskuld, moraliskt-omoraliskt. Det här är en roman som Bernhard Schlink på ett ledigt sätt, med ett okomplicerat språk leder läsaren framåt i. Städse framåt. Det är som jag nyss nämnde svårt att lägga boken ifrån sig. Det är ingen tjock bok. Författaren får sagt vad han behöver på 164 sidor. Sen är det upp till mig som läsare att fundera vidare. Och det kan jag absolut inte låta bli! Bernhard Schink ger mig egentligen inga svar.
Jag vill inte ge något referat av berättelsen, det kan riskera att förta upplevelsen, mer än att den handlar om en i början femtonårig Michael som går i första ring i tyskt 60-tal. Den handlar om en häftig förälskelse, om Hanna, om utnyttjande och om att dölja, hemlighålla. Det handlar också om en ung, intellektuell generations uppgörelser med det förflutna, att ställa till svars för den kollektiva skulden. Den mest brännande frågan är ändå – kan man älska någon som tidigare gjort något väldigt ont? Om hon nu gjorde det.

Bonnier Pocket 1998.

 

 


Publicerat i Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Kväll mot måndag

MAN TAPETSERAR, man lägger golv och man sätter innertak, men man blir aldrig färdig! Alla rum har fått golv, men bara ett har fått ett vitt och fint innertak som ger ljus åt rymden. Så det återstår ännu en hel del jobb, inte minst med alla golv- och taklister, karmar och dörrar. Och elen! Men ett visst avancemang blev det i alla fall, denna söndag.

Början av helgen gick åt till annat så mitt andra projekt fick pausa. Jag har visserligen påbörjat ett par nya fötter (de jag gjort tidigare har jag slarvat bort).

Men nu tycker jag det känns som om helgen håller på att ta slut och eftersom jag fick mycket nytt att läsa igår, så kan det väl vara idé att koppla av och undersöka bokhögen lite närmare.

 


Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

“Så kall ni är om handen…”

HÄNDER av expanderande mjukt Polyskum, gjutna i min gamla form. I den nya förbättrade gjutformen lägger jag in aluminiumtråd så att jag kan ändra “fingersättningarna”. Jag kommer också att gjuta i varmare temperatur, för att förbättra kvaliteten. Verkstaden håller knappt 12 grader just nu.

 

 

 

 

 

 

Arbetstemperturen får inte blir för låg för mig heller. Jag vill inte heller få för kalla händer. Men än så länge tycker jag det är ganska lagom.

Kunde jag nu bara hitta de gamla modellerna till fötterna också, så slipper jag göra om dem helt från början.


Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Geni eller stolle?

DET KOM lite behövliga produkter med posten. Pysslet kan fortsätta, men det är ett pusslande med tiden. Den är fortfarande en bristvara. Och när jag hela tiden tenderar att frångå den ursprungliga idén, att göra det okomplicerat och istället förlora mig i tekniska “förbättringar” som bara stöter på patrull hela tiden planeringen – ja då går stunderna åt. Benen till exempel, som jag ägnat tid åt att snida och slipa – dem ska jag nog inte använda. Vi får se.

Just det faktum att det tar tid, gör att jag hinner tänka mycket, modifiera idén, få nya uppslag. Att utgå från grundtanken, spika den och sedan hålla sig på spåret – nej det är helt enkelt inte jag det. Men å andra sidan; jag har ju lite kul med det här – och ingen tvingar mig till det!

Helt uteslutet att projektet skulle kunna nå ända fram till fullbordan är det ju faktiskt inte. Som jag ser det. Jag tycker det står liksom och väger: Chanserna är fifty-fifty. Antingen är jag väl ett geni eller också en stolle. Hoppas på det förra, är rädd att det senare ska bevisas.


Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Sällsporda gäster

JAG HAR FAKTISKT väntat på dem. Det var så länge sedan de hälsade på. Men idag stod de nere vid äppelträden och tuggade på de gamla äpplena på marken. En ko och en kalv.

Jag vet inte om faran för älgarnas liv är helt över ännu? Här såg de i alla fall ut att ha en lugn och bekymmerslös lunch i solen.

Själv har jag inte heller förtagit mig idag. Första formhalvan till händerna blev påbörjad, men naturligtvs tog silikonet slut! Nu måste jag beställa mer.
Arrangemanget ser lite fånigt ut, som om jag ville visa upp mina skruvtvingar, men det funkar och jag slipper spika eller skruva ihop formsidorna. Och så råkar jag ha några skruvtvingar.


Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer