Serieproduktion

EN STÖRRE SLUTBILD. Dock inte den sista jag måste göra. Det återstår i nuläget en eller två bilder för att få det hela komplett. Som det ser ut nu. För rent juridiskt äger jag berättelsen, men det är berättelsens inblandade som faktiskt har oinskränkt rätt att ändra och lägga till. Just nu känns det i alla fall som om de är någorlunda nöjda med min transkribering och ”illuminering”.
Och som nästan alltid: Jag börjar ledsna lite på det här. Jag vill gå vidare. För länge sedan ville jag bli serietecknare. Jag hade figurer som var rätt så populära i högstadiet och på luckan i det militära. Men det var ju inte så svårt. Det räckte med att vara rå och flasig* för att nå beundran. I de kretsarna.
Jag växte väl ur de där trånga och skitiga gympadojorna. Men eftersom jag alltid gillat (välgjorda) serier, inspirerats av de stora mästarna och insett mediets potens och direkta anslagskraft, har jag av och till varit på och provat själv. Men det är ju, förutom att hitta det stilistiska och lukrativa uppslaget, inte lätt, utan ett riktigt slitgöra. Och jag är säker på att det tarvar ett särskilt psyke för att dagligen, på heltid hänga över serierutorna. Det blir ett jobb förstås och ska som ett sånt betraktas. Men jag var aldrig den som kunde ställa mig vid ett slikt löpande band.
Nu tar jag vad som kommer mig i hågen och gör mina kortare pass. Anstränger mig lagom (och bara lite till). För nu anser jag mig för gammal och bekväm för någon serieproduktion. Det jag just nu håller på med är… något annat.

*Flasig. Skånska för: fräck, oanständig, vulgär.

Redaktören

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Till den imaginära morgonväkten

EN MORGON UTAN TE är en dålig morgon (om man inte som jag väljer kaffet). En mellanbild bara, men jag tycker den har viss betydelse där den ska in.
Helgen räckte inte till, jag blev inte färdig. Men det hade jag faktiskt inte trott heller. Och det ska ju just till att bli en alldeles ny, oanvänd vecka.

Redaktören

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Tänjbar tidsplan

Två sidor till behövs.

NU BORDE JAG öka tempot och göra de bilder som fattas till den här grejen, men nu har det gått lite trögare några dagar. Det är (fortfarande bara) några rutor som fattas. Jag har ju tid att tänka under ritandet och nu tror jag att jag har hittat lösningen på ett problem. Ett uppslag till, plus slutbilden och några vinjetter så är jag klar med min korta bildnovell. Färdig att ta itu med texten! Klarar jag allt detta under helgen månne? Jodå, enligt min tänjbara tidsplan.

Redaktören

 

 

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Sommarutflykt i februari


JAG HANN MED att fixa en matkorg nu på kvällskvisten. En sån är ju nödvändig när man ska på sommarutflykt. Tältet gjorde jag härom dagen. Så nog går det framåt med äventyret. Ännu.

Redaktören

 

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt | Lämna en kommentar

Cutty Sark

Jag har ett tidningsurklipp, en bild på ett glatt dansande par; han gammal, hon ung, båda i fladdrande särkar. Det är en liten vinjettbild som jag sparat bara för att jag tyckte den var så fin. En glad bild som förde mina tankar till Rönnerdal (då solen stod på Orrberget). Föga anade jag att den söta lilla frilagda gravyren (tagen ur sitt sammanhang) hade en så kuslig bakgrund.  (Red.)

DEN SKOTSKE POETEN Robert Burns (1759 – 1796) skrev ett långt poem som är en riktigt god historia. Verserna om Tam O’Shanter trycktes och gavs ut 1791. Det är lätt att hitta verket i översättning till engelskan, även om det kan vara ett extra nöje att försöka ta sig igenom raderna i skotsk originaldräkt. Och det här är en alldeles sann historia, sägs det.

Det var i (mycket) korta drag så här det gick till:

Tam O’Shanter tar innan sin hemfärd från marknaderna i Ayr, ett, eller flera glas med sina vänner. Jo det blir flera glas och bättre smakar de allt eftersom kvällen lider. Stämningen är god och värdshusvärdinnan blir alltmer älskvärd. Det har blivit natt och oväder när den ‘hedervärde’ Tam O’Shanter till sist sitter upp på sitt troget väntande sto, Meg.

Det är storm, regn och åska. Ett värre väder än någon stackars syndare någonsin fått utstå. Och vägen hem är lång. Någon kilometer innan han kommer till bron över floden Doon, närmar han sig den gamla kyrkan i Alloway. En mörk och dyster ruin varifrån numera endast ugglors och spökens nattliga hoande hörs. Men denna gång tycks kyrkan stråla av ljus. Toner hörs och ljud av munter dans.

Ännu styrkt av ale och whisky, tar Tams nyfikenhet överhand och han manar Meg närmare ljuset från ett av fönstren. Och det är en otrolig syn han får se. Här bland stackars döda satar, dansas en virvlande yster dans till själve Hin Håles pipa. Häxor och trollkarlar virvlar runt i rummet, så livligt att man lättat på svettig klädsel och dansar i bara underskjortor och linnen. Och bland alla gamla anskrämligt fula häxor och gubbar, får Tam syn på den unga Nannie, en vacker ehuru tämligen ”belastad” dam, som överglänser dem alla i dansen där hon hoppar och sparkar i sin korta särk. Till och med ”spelmannen” själv har svårt att hänga med. Nu kan Tam inte längre hålla tand för tunga utan hojtar in i salen:
”Well done, Cutty Sark!”

Nu förändras stämningen och scenen på ett ögonblick. Häxor, trollkarlar, demoner och djävlar blir plötsligt varse ”intrånget” och Tam O’Shanter sitter väldigt illa till. Han manar fart på sin Meg. Nannie Dee är den som snabbast kommer honom i hälarna. Strömmande vatten vågar sig såna här onda krafter inte ta sig över. Därför måste Tam hinna över slutstenen på ”Brig O’Doon” innan Nannie får fatt i honom. Försprånget är nästan obefintligt och häxan hinner ikapp och griper tag i hästens svans just när de når bron.

Hur nu det hela riktigt går till kan Er redaktör inte förklara, men det ädla stoet tappar (eller offrar) sin svans just som Nannie ska till att gripa tag i hennes husbondes rock. Häxan faller av, häst och ryttare passerar slutstenen och är i säkerhet på andra sidan av den strömmande floden.
En äventyrlig natt minsann, med lärdomsvärde: Om du druckit lite för mycket och inspireras av korta kjolar – tänk på Tam O’Shanter!


Förlagorna till gravyrerna är skapade av John Faed (1819 – 1902), en mycket skicklig målare och skildrare av tidens miljöer och folk.

Cutty sark. Bild från Royal Museums Greenwitch.

Den unga argsinta häxan Nannie Dee, med hästrumpan i sin hand, fick sedermera pryda stäven på det enastående vackra och legendariska fartyget ”Cutty Sark”. Detta hade redaktören ingen aning om när han sparade sitt urklipp.

Redaktören

 

Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | 1 kommentar

Brukbara hojar

CYKLAR har sin speciella anatomi, vilken jag inte övat särskilt mycket på. Det är klart att jag vet hur en cykel ser ut, men när det kommer till att rita en (eller två) måste jag titta efter hur proportionerna egentligen är. Ännu är det här bara löst skissande. Men nog borde jag väl kunna få till ett par användbara hojar?

Redaktören

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Ett audiovisuellt konstverk

RÖD SOM BLOD i grönan skog – eller rättare, i en dunge ”at the moors”: Kate Bush’s ”Wuthering Hights” i videoversionen är en blodfull upplevelse som blivit ikonisk. Och jag är själv fascinerad, riktigt ordentligt fascinerad av det här audiovisuella mästerverket:

Musiken: Sången, rösten i flöjtens register är så speciell att den ger sångerskan ett eget musikaliskt revir. Hon komponerar själv sin repertoar och just detta stycke är så eget och har ett så sublimt utnyttjande av tonskala och rytmik att vi varken hört något liknande innan, eller någonsin får höra något liknande igen. Studiomusikerna gör förstås också en magnifik insats på inspelningen!
Sångtexten: Jag tycker om den. Den är vacker, poetisk och jag tycker den skulle stå sig bra som uppläst dikt (utan repriserna). Behöver man egentligen läsa Emily Brontës roman?
Koreografin: Ja, vad säga? Originell, naturnära, nyskapande, synnerligen personlig och mycket bejakande i sin kantighet och obalans. Gesterna är eget innovativa och blir tilltalande i sin ärliga oförställdhet. Etablerade koreografer och dansare med år av studier, träning, träning och träning skulle troligen ha synpunkter. Kate Bush studerade dans efter vad jag vet – kanske blev hon autodidakt för tidigt? Men vi behöver både det akademiskt grundmurade och det fria, sökande och experimentella för att konsten ska leva. Ser man Kate Bush’s Wuthering Heights som det personligt expressionistiska verk det är, finner man det nog alldeles lysande! Det saknas varken innerlighet eller autenticitet i hennes dans. (Och hur lätt kan det egentligen vara att svänga runt på grästuvorna?)

Kate Bush i ung ålder med okänd ackompanjatör.

Jag ger mig inte in på artistens bakgrund, dansstudier, debut, diskografin eller annan historik, utan reflekterar bara personligt kring just det här verket. Singel kom 1978 i alla fall. När videoversionen släpptes har jag ingen uppgift om.

Mer omfattande och nyare information om artisten hittar du här:
http://www.katebush.com/home

Redaktören

 

 

 

Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Vatten

JAG VÅGAR VÄL publicera en bild som kanske ändå ska utgå, bara för att visa att här faktiskt inte råder total stiltje vid arbetsbordet. Vatten intar en betydande del av den här idén. Sten också. Nu har jag bara några enstaka bilder kvar som det ser ut just nu. Lite knepigare att göra. Kanske är det därför jag sparat dem till nu?

Redaktören

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

”Riktigt” kaffe?

Påvärmd påtår från i eftermiddags.

FRÅN IDÈ TILL verklighet kan det gå fort. Jag kom att tänka på barndomens kaffe. Kokkaffet. Den där grovmalda sorten som läggs direkt i vattnet, får sjuda upp så att det just börjar bubbla och skumma. Då dras pannan från plattan och kaffet får dra en stund och samtidigt sjunker ”sumpen” till botten så att drycken kan serveras utan att man får för mycket grums i koppen. Så har jag, med ett par enstaka undantag, inte druckit mitt kaffe på 50 år. Nu blev jag nyfiken på att ta reda på: ”Hur var det egentligen?”
Infallet fick jag i fredags och jag beställde kaffepannan Dagny på nätet, kokmalet handlade jag i måndags och i tisdags hämtade jag postpaketet. Sedan dess har det varit ”riktigt” kokt kaffe som gällt här i huset (det är bara jag som konsumerar sånt). I ärlighetens namn ska jag väl säga att det kanske behövs viss tillvänjning igen. Första omgången blev skamligt svag, den andra bättre och nu är styrkan acceptabel. Till denna skrivande stund har jag värmt på en rest av eftermiddagskaffet. (Ja, koppen på bilden borde diskas emellanåt. Och så sker också – emellanåt.) 

Redaktören

Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Angående selfies

JAG KÖPTE EN webbkamera. Inte för att chatta med bild via internet, skajpa eller vad det heter. Såna här ”selfies” har jag dock tagit några stycken (och några där jag visar mig själv också). Där tycker jag det räcker. Kameran köpte jag egentligen för att testa ett animationsprogram och det blev den här testsnutten. Men provmånaden tog slut och jag köpte aldrig programmet. Så kameran sitter bara där, fastklämd i bokhyllan, till ringa nytta. Nåja, så dyr var den nu inte och vem vet vad jag får för planer framöver, annat än att plåta vad jag har på ritbordet?

Redaktören

Publicerat i Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Lördagskväll (fast fredag)

BRETAGNSK IDYLL. Kanske lördag afton. Den gänglige mannen med dragspel är uppklädd i de traditionella finkläderna, liksom den dam vilken han uppvaktar med accordeonmusik. Hon med den speciella ”spetskronan” som hör Bretagne till. Hon sitter på det där viset kvinnor ofta gör, med händerna i knäet. Avslappnat, ganska bekvämt (en ställning som dagisfröknar ofta utnyttjar). Men hon ser en aning skeptisk ut. Kanske förlorar sig den uppvaktande mannen sig lite för mycket i dragharmonikans toner? Med många repriser kan det bli lite drygt att vänta.
Kvällen är ljum och en lätt vind leker i hattbanden. Hon hade hoppats att de ord hon väntat på så länge, skulle komma ikväll – och så sitter han bara och drar i klaveret. Han kan ju gifta sig med sin bälg om det nu ska vara på det viset!

Henri Amedée Wetter (1869 – 1929). Träsnitt. © Victoria and Albert Museum, London.

Jag hoppas musikanten tar och lägger ifrån sig dragspelet och ägnar sig åt flickan istället. För musikanter finns flickor i var by, men söta, rundnätta flickor har också många beundrare.

Redaktören

 

Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Tom horisont

ETT MARINMOTIV. Det är en kompletterande bild till en gammal sak som jag funderar på att redigera om lite. En ganska tom och intetsägande bild som ändå måste vara just så. Kanske ska det förklaras närmare någon gång.

Redaktören

 

 

 

 

 

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar