Av gravitativ nödvändighet

Det är roligt med gäster, att ha kalas och att gästa andra. Det är liksom tillvarons guldkant – livets smaksättare! Sommaren är per definition årets träff- och samkvämstid utan vilken livsrummet vore beskuret, ödsligt och kargt. Umgänge tillför! Men med det är klart; lite energi tar det också – och tid.

n07NÄR NU HUSET plötsligt är (nästan) tomt, känns några timmars fria aktiviteter så främmande att jag blir lite ställd. Men en av de åsidosatta sakerna kommer fram. Hur var det nu med den här? En gjutform skulle det bli förstås, men hur tänkte jag? Och det var värst så mycket gropar och ojämnheter det var här! Lämnade jag verkligen projektet i det skicket?

.najad_a01Och så var det ju här med gravitationen. Om en figur lutar sig fram för att se nedåt, borde håret också falla fram, enligt mina egna fysikaliska studier. Så nu har jag börjat att omforma frisyren igen, för att få ett mer naturligt fall på håret. Det är då för väl att jag jobbar med ett städseplastiskt material. Det är pytteliten skala, men såna saker syns ändå. Jag ser dem i alla fall. Så nu kommer vissa lediga stunder att handla om retousche.
Sen blir det i alla fall gjutform! (Kanske drar jag undermedvetet ut på processen eftersom jag ännu inte är helt klar över hur den ska göras?)

Redaktören

Redaktören

Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

En kulturdag i kommunen

BMUtländskt besök: man försöker visa vad som kan tänkas vara sevärt, eget och småunikt på orten och i regionen. Ikeamuséet förra veckan, hade ju arbetsrelaterat intresse och Länsmuséet, men sen gäller det att hitta fler ”russin” som inte hunnit stänga för säsongen.

SJÄLV ÄR JAG måttligt intresserad av design och än mindre av möbeldesign. Men vi har ju ett fint muséum över Bruno Mattson och hans gärningar. Det skäms inte för sig och initierade besökare kan finna en stunds informativ förströelse i den stilfulla exposén. Jag hörde i alla fall gästens kamera klicka flitigt.

Vandalorum: Sivert Lindblom i lada 1. En generös och frisläppt utställning med verk av en konstnär på bästa humör tycks det mig. Den är underfundig, vacker, tankeväckande, stundom uppsluppet skämtsam. Inget räddhågset skruvat som så ofta i det samtida konstnärliga ”tilltalet”. Jag vet ju inte, för jag läser aldrig in mig på konstnärerna, men jag uppfattar den här kreativa profilen som trygg i sin estetiska gärning.

vndlr01

BlhExponeringen är rörig: ett smärre myller av objekt som fyller ut hallen. Men det passar fint! Den tar besökaren med på upptäcktsfärd bland idéer, hugskott, udda infall och tvetydiga synvinklar. Jag var glad att bli ”tvingad hit”.

Sedan en mer intim drop-in hos våra vänner i Konstgården under den varma eftermiddagen. Här råder aktivitet som jag får anledning att återkomma till i höst, men intill dess väljer jag att vara förtegen med vad jag sett.

milu

Om man anstränger sig en smula, tänker efter och söker bland prospekten, så kan man alltså få ihop lite sightseeing, även hos oss. Jag måste bara bli bättre på att hitta ställena.
Allra sist, efter avskedsmiddagen den sista kvällen i Sverige, en runda ”downtown” Värnamo för att gynna digestionen. Vår stad har inget särskilt som skiljer den från andra små sönderbyggda och tokplanerade svenska orter. Ingen särskilt egen identitet att minnas. Men augustikvällar blir gärna lite mystiskt mörka och drar ett skymmande dok över likformigheten. En promenad tätt intill Lagan, med glitter från Tre Liljor i vattnet och kommunens lampkupor under lövkronorna, kan ske i ett smått idylliskt sken.

Redaktören

Redaktören

Publicerat i 3-dimensionellt, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Hemmablind

IKEAMUSÈET I ÄLMHULT; precis så som man kan tänka sig ett museum om sig själv, fast ändå inte. Det här muséet, som öppnade i sommar, är faktiskt roligare och intressantare än det kan verka, även om den välkända butikskänslan vilar över det hela. Historiken och framtidsvisionerna finns med, liksom själva ”möblerarnas” vittnesbörder. Och givetvis; mycket nostalgikickar för oss äldre, samt tips om hur man möblerar den mindre bostaden, när det blir aktuellt.

ikea1_72

Nog för att locka en portugisiska till Sverige och Älmhult. Här med en hjälpsam värd.

ikea3_72Sagan om Kamprad är förstås ledmotivet och hans porträtt hälsar besökaren välkommen. Men samtidigt är det en gruppbild på alla medarbetare i koncernen! Och symboliken finns där förstås: Vad vore Ikea utan dem?

Har man besök, får man anledning att röra på sig lite. Vem skulle ha fått mig och hustrun att köra en och en halv timme för att titta på möbler, om inte en portugisiska med specialintresse? Och det är bra. Man ska faktiskt se sig om i sin egen region också och inte bli hemmablind.

Redaktören

Redaktören

Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Filmklubben: Britannia – In the context of Brexit?

EN BRITTISK PROJEKTION förvisso, men fenomenet är kanske mer universellt än så? En enastående animation i alla fall, av Joanna Quinn och Beryl Productions International Ltd från 1993.

Redaktören

Redaktören

Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Nej tack!

TRÖGHET LÅDER VID min blogg; det blir ofta långa uppehåll i postandet. Tröghet också i mitt sinn, eller kanske frustration? Hur blir det med mitt otium egentligen? 

Nyklippt. Igen!

Nyklippt. Igen! Mer CO2 till atmosfären.

Senaste året har inte riktigt blivit som jag önskar. För mycket vardagsplikter för att riktigt falla mig i smaken. Jag menar; som pensionär ska man väl få ledigt till att göra vad man vill? Obetald alltiallo-, köks-, chaufförs- och vaktmästartjänst vid 67? Jag säger nej tack!

racke

Verandaräcken borde vara standardiserade och med snäpplås.

vag

En liten dos uppmuntran.

lampa

Efter sju sorger och lika många bedrövelser: Där hänger den f*n och lyser.

el

Lösa sladdar går lika bra. Sånt här är bara trams!

Redaktören

Redaktören

Publicerat i Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

I väntan på del II: Islänningar

DET FINNS EN fortsättning på berättelsen om Karitas som jag beskrev för några inlägg sedan. Jag hoppas den också blir översatt till svenska! Här är lite uppgifter om den konstnär som måste ha varit förebilden till huvudpersonen. Island har naturligtvis inte bara sina skalder.

Från Wikipedia:
Nína Tryggvadóttir, ursprungligen Jónína Tryggvadóttir, född 16 mars 1913 i Seyðisfjörður på Island, död 18 juni 1968, var en isländsk-amerikansk målare och grafiker. Nína Tryggvadóttir utbildade sig först på Island, sedan vid Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn 1935–39 och därefter i Paris. Hon flyttade till New York 1942 och var elev till Fernand Léger vid Art Students League of New York. Senare målade hon i en koloristiskt rik, nonfigurativ stil, och utförde collage och glasmålningar. Hon gav också ut flera barnböcker med egna illustrationer.

 

Det här porträttet är i den måleriska stil som åtminstone delvis hängde kvar under min uppväxt; ganska utslätade och homogena färgfält och med insparad detaljbeskrivning. Det föreställer Nínas vän, författaren Halldór Laxness.

hkl

Laxness roman Salka Valka har just varit en av sommarens läsningar. (Jag är inte färdig med islänningarna ännu.) Boken kan varmt rekommenderas, ifall någon mer än jag förbigått den. Det här är en gammal roman (1931-32) som förstås borde ha blivit läst för länge sedan, men ”bättre sent…” som plägar sägas.
I den här översättningen av Ingegerd Nyberg-Fries känns berättelsen ändå inte särskilt ålderstigen. Den är lättsmält som läsning, men en mycket engagerande beskrivning av hårt liv, fattigdom, elände, klasskamp och politiska motsättningar på en liten ö. Och kärleken! Allt finurligt berättat, medkännande och med mycket humor.

Redaktören

Redaktören

Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Tredelad gjutform

schm

Obs! Formen framställd upp och ned.

HÄR ÄR PRINCIPEN så som jag tänkt ut den; lite så där schematiskt och på en höft. Men planen måste nagelfaras. Jag får inte många chanser att prova mig fram, för jag vill helst undvika att skada originalet innan formen är färdig. Egentligen ska stenen också bytas ut mot ytterligare en formdel; den fjärde. Om jag nu tänker rätt.
Och så flödet: Gjutmassan ska kunna rinna in och luften slippa ut utan konflikter. ”Fällor”, där luft stannar och hindrar formen att fyllas helt, måste också förebyggas: Nästippen (och hakan) får inte peka uppåt.

Redaktören

Redaktören

Publicerat i 3-dimensionellt | Lämna en kommentar

Slut med pilleriet

n10NÄR JAG TYCKER att det börjar se bra ut, att jag fått lite fason på både ytfinish och detaljer, tar jag en närbild och ser att; nej det gör det inte alls! Men så tänker jag vidare: Inte så många kommer att betrakta den här pjäsen och ännu färre med förstoringsglas. Dessutom finns det chans att slipa/polera avgjutningen, när den blir färdig.

n11

Och det finns faktiskt gränser för hur långt mina ambitioner ska sträcka sig. Nu får det snart räcka med petandet! Bara lite till kanske?

n12

I morgon är det jobb och veckan har även andra åtaganden som väntar. Nymfen får vila ett tag nu. De form- och gjutningsbetingade problemen väntar på att lösas också.

Redaktören

Redaktören

Publicerat i 3-dimensionellt | 2 kommentarer

Små etapper

n07HALSEN OCH HÅRET och armar och fingrar och ben och tår… i coronal- och saggital- och transversalplan. Detaljerna och synvinklarna är lika många som i större format och att forma de pyttesmå delarna tycks ta minst lika lång tid som för större formvolymer.
Men det är enklare att vrida på stycket och överblicka helheten och så är det ju ett lätt och bekvämt format som inte kräver muskelansträngning.

n08

Däremot ett bra förstoringsglas kanske? Jag kan ju undra hur Schleichs skickliga skulptörer bär sig åt? Eller har de kanske skanner och 3-D skrivare? Hur långt ska man gå? I vilken detaljnivå får man lov att ge upp? Jag funderar på att göra det snart. Men allt måste se någorlunda bra ut först.

n09

Dagens små etapper ger inte några tydligare spår av mitt arbete. Jag ser förstås skillnaderna själv och det räcker tills vidare för att jag ska gå vidare.

Redaktören

Redaktören

 

Publicerat i 3-dimensionellt | Lämna en kommentar

Miniatyren får den korta frisyren

n03I KYLSKÅPET blir leran hårdare. Det gör det lättare att arbeta med ömtåliga delar utan att missforma andra. Vid detaljarbeten åker objektet ofta in på kylning. Just nu var det halsen som skulle skalas fram ur den preliminära frisyren. Jag vill ha den smala halsen, även om den blir en ”flaskhals” vid senare gjutning och en brytvänlig del. Men så får det bli nog bli ändå. Jag vill inte ge upp min vision för lite tekniska besvärligheter.

n04b

Sen, snarare förr än senare, måste jag tänka mer på gjutformen och planera den. Eftersom jag tänkt gjuta figuren i tenn, behöver jag ett formmaterial som tål värme. Silikon. Men eftersom tenn smälter vid runt 220-30 grader behöver jag inte det mest värmetåliga, som är så styvt. Jag kan välja en sort som är mjukare, 3428:an. Den klarar ugnsvärme (250°).

form_b

 

Det är lite som att tigga om bekymmer, det här med att bygga originalet på en ojämn, till och med konvex yta. När formen är färdig ska jag ta loss modellen, göra rent stenen och sedan montera tillbaka den gjutna tennkopian – som då helst ska passa i det rätta läget. Alltså måste jag styra så att tennet bara når fram dit där stenytan fanns, om nu figuren ska kunna fästas igen. Knepigt, (inte minst att beskriva) men jag har en plan, som man säger. Jag tror att jag kommer att kunna fixa det där.

Redaktören

Redaktören

 

Publicerat i 3-dimensionellt | 4 kommentarer

Bestyren med miniatyren

DET GÅR INTE fort det här, fastän det är så smått. Det är inte så lätt med miniatyrer. Små förändringar ger stort utslag och litet fel blir stort (fast litet). Allt syns. Och det är dessutom svårt att modellera på ett ställe och att samtidigt undvika att deformerar ett annat. Och synskärpa är väl; sisådär. Men det är en rogivande syssla och man får inte bortse från den terapeutiska nyttan. Jag sitter heller inte vid så långa stunder i taget. Det här får bli under pauser då och då.

n01

Frisyren är fortfarande ett olöst problem. Jag vill undvika en smal hals eftersom det då blir en ömtålig del, där håret kan ge mer material som förstärkning. Men å andra sidan tycker jag att kort frisyr och den bara halsen skulle passa fint i det här fallet.

n02

Problemen som kommer framöver, när jag ska göra gjutformen, tänker jag just nu bara så där lite lagom på. Jag har ännu möjligheter att påverka processen genom att göra originalet så formvänligt jag kan. Öglan som bildas under figurens vänstra ben innebär förstås besvär, men benet måste vara så. Det tekniska ska väl lösas på något sätt!

Redaktören

Redaktören

Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

High Chaparral revisited

hc02NU FÅR MAN kanske skaffa årskort, ifall man ska fortsätta att ta sina gäster till High Chaparral? Det var värst vad de höjt inträdet i domänen efter regimskiftet. Från att ha varit gratis för oss i närområdet får vi nu punga ut med 220:- per person – om man inte som jag och hustrun hunnit över 65-årsstrecket. Vi får rabatt. Vad som är lite konstigt är att samma pris gäller fastän många attraktioner är stängda fram till första juli och trots att man kör ett tämligen reducerat ”försäsongsprogram”.

hc01

Showen är förstås ett måste: Buskis med stunt och pang och dunder, banditer och rättskaffens folk, hästar och diligens. En ganska framträdande roll i år fick begravningsentreprenören men för övrigt är handlingen inte så särskilt övertygande. Men vem bryr sig? Lite fart och fläkt och smällande skottväxlingar räcker långt.

hc03

Raden av aktörer var kortare än vid tidigare besök. Kanske också ett sparprogram innan högsäsongen börjar? Men man är ändå tacksam att det finns skådespelare och stuntmän som vill offra sig för konsten!

hc04

Vad traktering beträffar, om nu inte våfflor räcker, eller om våffelstället som nu är stängt, kan jag inte få mig till att rekommendera den här syltan i ”Mexico”. Tyvärr. Allt är ju lite fejk i den här Wild West-världen – så också maten i den här cantinan. Bättre att hålla sig till korv och hamburgare nere på huvudgatan.

Redaktören

Redaktören

Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer